Skönsång och...inte så skön sång

Idag hade Emilys skola 40årsjubileum som vi åkte på. Det var lite olika stånd med elever som sålde prylar och godis för skolans vinst. Men huvudnumret var konserten med skolans alla elevband. De som spelade när vi kom var verkligen urdåliga, dåligt spelande och falsk sång, så tänkte att "jaha, är det det här som var den stora grejen?" Men självklart borde jag vetat att de sparat det bästa till sist. Det började med ett gäng killar som spelade och sjöng gamla och nya godingar. Sångaren hade jättebra röst och bandet spelade "så det lät som på riktigt". Efter det kom två brorsor ut på scenen och hade världens roligaste rap om skolan, till och med jag som inte förstod internskämten skrattade högt. Dom var sånna riktiga entertainers!
Det sista bandet ut på scen hette Bad Sara. Och ingen mindre än (nu ska vi se om jag får det här rätt) sångaren Brian Johnson från AC/DC:s fru Brenda Johnson var manager åt bandet. På bilden nedan kan ni se hennes baksida i mitten (barbent, långt brunt hår, keps och AC/DC-tröja). Hon introducerade gruppen och berättade att de blivit signade igårkväll.

Nu vet ju jag inte så mycket om AC/DC, mer än att min morbror lyssnar på dem och att namnet betyder lik- och växelström (tror jag...). Ännu mindre förstår jag mig på musikstilen, och uppskattade inte alls framförandet. Kommer bara på två beskrivande ord, och det är Nisse och Blomster (införstådda vet jag menar med det). Men dom var säkert duktiga. Och jag vill bara säga att om Bad Sara slår igenom - så kom ihåg att det var här ni hörde det först!

Nu vet jag alltså två kändisar som bor i Sarasota - den där Brian och JERRY SPRINGER. Det är stort!

Nu ska jag snart ut. Hej svejs!