Hej, jag vill ge dig Timjan.

Ikväll var jag över på fotbollsträning igen efter jullovsuppehåll. Sofias familj åkte hem i måndags, så hon var jätteledsen över det (och jag vet hur jobbigt det känns). Så vi satt och svor över amerikanare, och detta märkliga land i övrigt. Sverige är BÄST! Så är det bara. Punkt slut. Sedan hittade jag Sofias myntpåse i bilen, där hon slänger ner alla sina mynt hon inte vet vad hon ska göra med. Och nu är det ju så att jag har skaffat mig en hobby, en riktig myshobby. Jag har börjat samla på mynt! Dom har infört att varje stat får trycka upp egna quarters (25 centare), så det finns 50 (eventuellt 49, vet ej om Alakska har än...), som jag SKA hitta! Det har gått lite trögt med samlandet, 8 stycken sedan oktober. Men nu rasslade det till, Sofia hade 11 nya stater! Så jag fick bocka av många från min lista.
Jag känner mig som en liten mysfarbror när jag sitter med min lilla pengapåse och tittar på de små mynten. Och det är så spännande varje gång jag handlar med kontanter, (kortet brukar dras flitigt annars), för jag vet ju aldrig om jag ska få en ny stat. Oftast får jag de gamla tråkiga med en örn på, eller en dublett. Bland annat Delaware har sett till att sprida sina mynt flitigt i Florida har jag insett. Men faktiskt har jag inte Florida än, men jag vet att jag har haft en som jag handlat med när jag var och åkte skridskor för länge sen. Det känns surt.
Det känns som att Hawaii skulle vara den svåraste att få tag på, men tack vare Sofia är den nu avklarad!

Precis innan jag gick över till fotbollen ringde en mamma till en 11-årig tjej jag träffade när jag var på Frälsis förra månaden. Tjejen, Morgan, (som hjälpte till, hon är alltså inte hemlös) hade tydligen pratat jättemycket om mig hemma, och mamman, Jamie, sa att Morgan älskade hur jag uttalade hennes namn, haha! Så nu ville mamman träffa mig också, och ringde och bjöd med mig på hästklubbs-möte på lördag. Jag vet absolut INGENTING om hästar, men det här är tydligen inga vanliga hästar utan miniatyrhästar. Vet ej om det är Islandsponnysar vi snackar om, men de ska tydligen inte gå längre än till midjan på en vuxen människa. Så det kan ju va kul, förhoppningsvis! Och Jamie lät väldigt trevlig på telefon. Vi får väl se på lördag vad jag tycker helt enkelt.

Vilken fruktansvärt låg kvalitet det var på mitt skrivande ikväll, men jag är trött det är väl det...
Nu: mer Kvarteret Skatan, det här avsnittet är lite av en favorit. Och det här med, slutet är ju klockrent! Hejsvejs