Framtidsfunderingar

Har ägnat kvällen åt att grubbla över min framtid. Man har liksom inte behövt tänka på den speciellt mycket fram tills det att skolan slutade. Och då kom det som ett litet slag i magen. Jag vill ju hjälpa sjuka barn egentligen. Men tyvärr är det fler än jag som är inne på det här med vita rockar, som har waaaay bättre betyg än jag. Så det gör det hela lite svårare än i mina fanatasier. Sen har vi ju det här med bolibompa-programledare, men bortsett från för Pipen-Johan, verkar inte det ge en stadig framtid. (Fast å andra sidan verkar det ju ligga i släkten...). Ett annat jobb jag smådrömt om det senaste året är präst. Det tycker jag fortfarande skulle vara rätt ballt i och för sig, men jag blir nog inte en speciellt övertygande sådan, eftersom jag är mer lagd åt det big bang-teoretiska hållet.
Kanske skulle jag ta och öppna Sundlunds Pump och Pizza med Emma istället? Eller så kanske vi kan starta en camping längst med Vättern någonstans i stället? Eller ett café i Göteborg.
Eller så blir jag ekosof och sitter på Rödhamn resten av mitt liv och funderar över varför vågorna driver mot land och skriver en bok om det som dom pratar om på nyhetsmorgon, men som ingen kommer att köpa, fast jag bryr mig inte om det för jag lever på luft och kärlek.
Eller så kanske man skulle ta och bli fotbollsfru, så man kan dra fötterna efter sig tills man blir pensionär. Eller så...

Det finns så många "eller". Jag brukade alltid få höra att folk var imponerade av mig som redan visste vad jag ville bli. Läkare. Men guess what!? Det slog bakslag, och nu finns det alldeles för mycket att välja och vraka emellan. Hur? HUR ska jag någonsin kunna bestämma mig?


Jag måste försöka sluta tänka så mycket på det där. Leva här och nu istället. Jag kan ju faktiskt inte göra något åt det för tillfället. Fast ändå finns ju den där nyfikenheten alltid där. Jag vill öppna lucka 24 trots att det bara är dags för den 5:e, om så bara för att kika lite, lite grann.

Undra vad det blir av mig en vacker dag?