Så här innan läggdags roade jag mig med att använda Google-translator fuktionen på min egen blogg, vilken festlig läsning det blev helt plötsligt! Lite gamla blogginlägg från föregångaren till denna blogg dök upp, bland annat ett där det stod att jag lyssnade på Elegi med Lars Winnerbäck. Så jag bestämde mig för att leta upp den på Youtube.
Så fort introt spelades, sa det SWOOOOSCH! Och så var jag tillbaka i aulan på Fyrisskolan vid sommaravslutningen i ettan. Jag minns hur håret på armarna reste sig av välbehag när de började spela uppe på scenen. Jag hade aldrig hört låten förrut, och trots den sorgliga texten, var det så vackert, så sommrigt. Denna låt har sedan följt mig och Emma genom våra äventyr. Jag minns ett överfullt tåg på ett trappsteg vid dörren. Jag minns ett tält på en camping någonstans i Sverige. Jag minns Göteborg. Jag minns en bänk och en mp3spelare i ett gult fodral innan ett fysik-, eller var det kanske ett matteprov. Jag minns en konsert på Fyrishov. Jag minns en hörlur i ena örat och en underbar människa bredvid mig.
Emma, det här är vår sång.
Jag saknar dig.
lördag 18 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh herregud Jossan! Vad jag längtar tillbaka till Fyrisskolans aula när jag hörde den där låten. Visste inte alls att den fanns på youtube, jag hade haft den direkt då! Vilka känslor den väcker.. Hur hittade du den? Varma kramar
nu kan även jag kommentera på detta inlägg :) viktoria, sök på fyrisskolan så tror jag att det kommer upp direkt, ananrs kan du ju även lägga till elegi, lars winnerbäck, sommaravslutning eller något annat ord som passar in. lycka till!
men åh!
Skicka en kommentar