torsdag 9 oktober 2008

En svensk dag

Det började i morse med en tv-reklam för IKEA, den var i och för sig väldigt amerikansk men jag blir ju stolt som svensk i alla fall. Och där i bakgrunden stod den: allas vår BILLYS. Jag menar vilket svenskt hem har inte den bokhyllan stående någonstans? Personligen har jag ett ståtligt naturvitt exemplar i mitt rum där hemma.
I vilket fall... Under min lunch lyssnade jag på en skiva som heter "The idiot's guide to classic music" med 99 korta bitar ur klassiska verk. (Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket av den musik vi hör i filmer och reklam tydligen är gammal)! Av en ren slump tittar jag till i häftet och ser att Jussi Björling sjunger en av sångerna. När vi hade landskapstema i mellanstadiet berättade mamma om honom för mig, så jag visste att han var svensk.

På eftermiddagen somnade jag i soffan med Olivia på magen. När hon vaknade, vaknade jag också, och då var det en tv-reklam för Tempur-madrasser. Om och om igen sa den amerikanska rösten "our special Swedish material". Mycket trevlig att vakna till måste jag säga.

Nu på kvällen träffade jag svenska Sofia och pratade svenska. Vi åkte till mataffären, och vad tror ni inte jag hittar då? KNÄCKEBRÖD!!!!

Hederligt gammalt svenskt knäckebröd. Vilken lycka! Köpte två paket, Havre, som ni ser på bilden, och Rågi, fast dom kallar det Sourdough. Men det paketet står nere i skafferiet. Hade smakprov med mamman och pappan, dom verkade gilla det.

På bilden ser ni även min väldigt beigea heltäckningsmatta. Det är nog den renaste i huset. För jag har infört skoförbud i mitt rum. Det känns också ganska svenskt faktiskt.

Tja det var väl min dag i stort sett... Det är ju faktiskt så man blir lite varm i kroppen när man tänker på de små fotspår vårt lilla land satt ute i stora världen. Och efter mina dryga tre månader här har jag redan kommit fram till att jag vill leva, jag vill dö i norden. Allt är så annorlunda och krångligare här. Jag tänker på nått ordspråk just nu som skulle beskriva min känsla. Typ ränderna går aldrig ur en gammal katt. Finns det ett sådant? Eller har jag drömt det? Vad jag försöker säga är i alla fall att jag är för svensk för att bli amerikan. Så ni kan vara lugna, räkna med mig där hemma om tre fjärdedelars år! Godnatt!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Längtar redan...

Anonym sa...

Det låter bra! Då är vi två som vill leva och dö i norden.