Att trotsa regnet.

Vanlig dag, inga konstigheter alls, nästan. Föräldrarna började jobba tidigt, så jag skulle ta E och J till skolan över gatan. Dock råkade mamman se väderrapporten precis innan hon åkte och "HERREGUD, inte kan man väl gå över gatan när det kan börja regna!". Så hon började ringa runt till grannarna om skjuts till barnen och fick napp.
Jag bara skakade på huvudet och tänkte "Stupid americans!" Jag fattar inte grejjen med regnet. DET ÄR JU BARA VATTEN!!! Fem minuter after (Viktoria Silverstedt-syndromet), menar efter, att barnen blivit upphämtade av grannens bil. Satte jag Olivia i vagnen och gick på promenad i en timme. Det duggade lite på oss de sista 10 minuterna, och dog vi av det!? Knappast!

Imorgon, idag för er, flyger mamma, pappa och bror över Atlanten. Och på onsdag kommer de till mig! Ska bli väldigt kul att träffa dem för första gången på tre månader!

Nu ska jag sova!
Nattinatt!