Moi har precis haft min första franskalektion. Innan jag åkte blev jag nervös och tänkte "hjälp, "tänk om alla andra kan jättemycket" och "är jag dum i huvudet??? Jag hatar ju franska, varför valde jag det?!" Jag menar, jag läste det i fem år och minns inte ett enda ögonblick jag tyckte det var kul. (Okej, jag har några härliga minnen måste jag erkänna, typ en liten dialog om drakar eller kanske en liten bok med kuliga glosor. Sången om Champs-Élysées har också en väldigt speciell plats i mitt hjärta måste jag erkänna).
Men jag kan bara säga en sak om lektionen idag: Jag älskar det!!!
Fröken är en 50+ fransyska som knappt kan engelska och är hur flummig som helst! De andra eleverna kan absolut ingenting och uttalar bonjour 'bann-djaur' (med ett amerikanskt r på slutet så klart). När vi kom till ordet au revoir, var det en tjej som tänkte efter lite och sa "åh! är det det som rachael i vänner säger?", jag nickade och hon svarade "det är det enda ordet jag kan på franska!"
Vi läste lite dialoger och fick pröva att bygga lite egna meningar. Automatiskt ville jag ju svara med högstadie- (och gymnasie...) svaren, typ "tu veux une glace?"eller kanske "Qu'est-que tu as fait au jour d'hui?" men det hade blivit ALLDELES för svårt för den andre. Så jag fick nöja mig med "ca va". Det var en väldig lättnad att det var på en så pass låg nivå.
I vår lilla klass på nio studenter var det en annan utlänning, en Kim från sydkorea. Fröken frågade henne vart hon kom ifrån och hur länge hon varit här, hon svarade 2 månader och de andra studenterna bröt ut i ett "Wooow! två månader? det låter som du har bott här i flera år!" (Det gjorde det inte...). Efteråt frågade jag henne lite om vad hon gjorde här och sa att jag är en au pair från sverige sedan två månader också. Det hörde några av de andra och då bröt de ut i ett "NOOOO WAAAAAY!? Jag trodde du var amerikan!". Måste säga att man alltid blir lika lycklig av att höra att ens engelska är bra!
Jag har tio roliga franskalektioner att se fram emot!
Just nu sitter jag och smaskar IKEAchoklad som mina svenska barn har skickat till mig! Smaskelismask. Fast nu blidde klockan mycket, måste sova.
Bonne nuit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
åååh, ellen och jossans kuliga bok, värsta franskalektions-nostalgi ju!
jag skrattar alltid när jag läser dina inlägg. det är en komplimang ;)
Va bra Emma! Det är meningen med hela den här bloggen! Önskar bara att jag kunde få skratta åt den tillsammans med dig. Kan du inte komma hit snart? Tältet står i garaget och väntar på dig xD
Ellen, jag undrar lite hur lakrits har det nuför tiden...var ett tag sedan jag såg honom faktiskt. Han är väl ute och ränner med en bulfkatt kan jag tänka mig xD
Och Pamela Anderson-katten. Fast du har ju tvillingen på din vinbox, förlåt VATTEN:P
Skicka en kommentar