Tiggeri och stå-upp

Idag har vi arbetat för djuren här i Sarasota. Alla sexåringar verkar ha ett krav att de på sexårs ska göra ett projekt för samhället. Så Jeffreys fröken bestämde att alla barn skulle odla fyra krukväxter var, och i klassrummet tillverkade de "Unless"-halsband. Det är ett snöre med fyra pärlor och en träbit som det står Unless på. Jag hade inte heller en aning om vad ett unless-halsband var, men fick lära mig att det kommer från en bok som heter The Lorax skriven av Dr. Seuss. Boken, och alla andra Dr. Seuss böcker är barnklassiker här, ALLA vet vad det är för böcker. Just The Lorax handlar om hur människan förstör naturen och hur vi alla kan göra nått litet för att göra den bättre. Hela klimaxet i boken kommer alltså när berättaren (ett grönt monster som bor i ett torn) säger till en pojke att:
'>UNLESS someone like you cares a whole awful lot,
nothing is going to get better. It's not.
Boken har ett bra budskap tycker jag. Men jag var tvungen att läsa den tre gånger innan jag riktigt förstod vad den handlade om. Den är knepig. Eller så är jag bara dummare än det genomsnittliga amerikanska barnet...

I alla fall. Så alla familjer fick en varsin tid under fyra lördagar att stå utanför en mataffär och tigga för donationer till ett "animal shelter" i staden. Som tack för donationen skulle personen få en krukväxt eller ett halsband. Idag var det Jeffreys tur. Så vi åkte till affären och började med att köpa fyra krukväxter, vem har tid att odla när man har tre barn liksom!? Sedan bytte vi av med familjen som tvingats stå där innan oss. Vi frågade hur det hade gått för dem och de svarade att på deras en och en halv timme hade de lyckats samla ihop 1 dollar och 50 cent, samt blivit av med en krukväxt. Vi hade alltså drygt 40 halvt döda Aloe kaktusar som blivit över sedan de två tidigare lördagarna. Vi var sista familjen för dagen, vilket innebar att om vi inte blev av med alla skulle vi släpa hem dem och ha dem till nästa lördag. Mardröm tyckte mamman och gjorde upp en strategi. Emily och Jeffrey med varsin plastmugg ståendes vid ingång och utgång och skrika "free plant for donations" till alla in- och utgående. Mamman och jag stod sedan vid bordet och delade ut halsband och krukväxter. En av oss bar omkring på Olivia, för hon är tant-magnet. Och tanter har vi gott om!
Så här lät det ungefär:

Jeff: Free Plant? Free plant!?
Tant: No thank you, dear.
Emily: Or a necklace!?
Tant: No thank you.
Mamman: Please, I don't want to take the plants home!!
Jag: (Håller upp Olivia)
Tant: Ooh! She's adorable.
Jag: Well thank you, are you sure you don't want a plant?
Mamman: It's my son's kindergarten class' project. Donate to the animal shelters. We'll take anything!
Jeff: And you'll get a FREE PLANT!!!
Emily: Or a necklace!!!

Tillslut gav sig ju tanterna. Och slutligen hade vi bara drygt tio plantor kvar och hälften av halsbanden. Vet ni vad vi lyckats tjäna ihop!? 81 dollar och 11 cent!!! Jämför det med den tidigare familjens insamling! Vi var bäst! Och kul hade vi. Barnen vill till och med göra det igen.

Rolig kuriosa för tidigare Almtunaelever är att jag spred hemkunskapslärare Sonja Håkanssons budskap vidare till arma donatorer här i Florida. En del av människorna undrade nämligen vad som var bra med Aloe kaktusar. Då svarade jag att om man bränner sig på spisen när man lagar mat kan man spara på både vattenräkning och miljö om man duttar kaktusgelé på det onda istället för att spola med vatten. Det är ljug, jag vet. Det har jag själv fått bekräftat efter en olycka med stekpannan. Det sved om ännu värre vill jag minnas. Men det kändes ju bra att kunna säga något i alla fall.


Nu på kvällen har mamman, pappan och jag kollat på en stå uppshow med Bill Cosby där han pratar om hur det är att ha barn. Jag kved av skratt. Jag må vara utan egna barn, men vid det här laget vet jag tillräckligt mycket om hur det är att vara förälder.

Jag kan inte bestämma mig för vilket klipp som är roligast!