La, la, la, la, la, la, la, La Voix

Idag hjälpte jag den amerikanska ekonomin på diverse sätt. Det shoppades på en massa olika butiker. Inne på Target mötte jag tre killar i min ålder som kom gående emot mig i gången, en av dem hade en sån här tröja:

Trevligt, trevligt. Jag stirrade på killen i fråga och fnissade. Han såg först jätteförvånad ut, då gjorde jag en tydlig gest med blicken möt hans bröst och såg hur han sakta fattade att jag nog förstod vad som stod. Han såg jättegenerad ut och smet fort in bland tvättmedelshyllorna med sina polare. Haha! Tänk om han hade köpt den där tröjan bara för att kunna åka hit och säga "analklåda" till alla oförstående amerikanare, och så pajjade jag det? Nu tycker jag ju nästan lite synd om honom...

Med nöd och näppe hann jag hem till Mollys och Malenas bidrag i Melodifestivalen. Jag hoppades verkligen inte att Malena skulle vinna. Jag menar, det är ju alltid nått öststatsbidrag med Operatoner som deltar, så hur speciellt är det? (Jag hejade på Måns)! Men så gick hon och vann ändå. Och då tänkte jag att det här var ju inte så tokigt i alla fall. Och så började jag tänka att "åååh så ballt att vara med i Melodifestivalen", precis som jag gör varje år, och att "jag borde skriva en låt precis som hon lärarinnan med gitarren, fast bli 'studenten' på löpsedlarna". Men sen kommer jag på att jag varken kan skriva sånger eller äger en gitarr. Och dessutom kan jag inte sjunga lika bra som dom som är med, och så lider jag av kronisk scenskräck när det kommer till sjungande. Så Melodifestivalen är nog inte min grej alls i alla fall...

Istället tänkte jag att "jamen operasångerska, DET är ju ballt"! Och det har jag faktiskt velat bli två gånger tidigare i mitt liv, en gång i åttaårsåldern "eftersom de fick ha så tjusiga klänningar på sig" och efter att jag sett Fantomen på Operan. För är det något jag kan så är det faktiskt att komma ganska högt upp på skalan med rena toner (i alla fall i mina öron...). Och så tänkte jag att jag skulle kunna bli den första i världen att slå igenom i operavärlden på MySpace kanske. Så Emily och jag (när jag sa att det var här Abba slog igenom började hon gilla programmet) satte igång att försöka sjunga La Voix tillsammans. Och visst, högt kom jag men inte alls på det där opera-aktiga sättet utan bara på ett Josefinigt sätt, och det kan man nog inte slå igenom med.

Efter ett tag startade Emily ett "dance party" för oss två, för hon tröttnade på La Voix. Istället lyssnade vi på Waterloo 9½ gång, tills jag tröttnade och satte på Adam Tensta med My Cool. Emily blev jättearg och Jeffrey älskade den låten.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, vi ska på "folk festival" imorgon. Men först måste jag kolla en gång till på Tingeling remixen från Melodifestivalen. Jag skrattade så jag grät!!! Med textrader som "Tingeling, tingeling, come on baby shake that thing" och "in with the dancing bear". Och att den där Trexx-typen var Mårten från Ebba och Didrik gör det hela ännu bättre! Helt klockrent!!! Och så sjunger dom om både Lenin och Putin i detta helt osmakliga framträdande. Fördommar mot Ryssland?! Näe, inte alls.

Tycker att Petra Mede har varit jätteskoj. Det enda man minns från Kristian Luuks roliga ledarjobb är ju bara Björn Gustafsson. Petra däremot var ju kul helt själv.

Nu ska jag sova gonatt på er!