Klia, klia, klia.

Det luktar camping och sommarfest om mig. Har rollat på mig MyggA för att överleva mygghärden på fotbollsplanen. I tisdags hade jag jeans och tjocktröja på mig när jag var där. På fötterna hade jag dock endast ballerinor, något jag ångrar starkt. Jag har nio, NIO! kliande bett på höger fot och tre på vänster. Samt fem stycken på benen. Ikväll skulle de minsann inte få ta mig. Trots kjol- och tshirtvärmen. Så jag tog fram myggmedlet mamma hade med sig i november och dränkte mig i det. Så i detta doftlösa hus är jag nu en luktbomb. Och jag älskar det! Sofia blev glatt överaskad när hon kramade om mig och utbrast: SVERIGE!!!
Vi pratade och hade kul som vanligt med Alabama-mannen. Han hade börjat snusa. 'Copenhagen Snuff' stod det på dosan. Han tyckte det var jättebra med snus och ville bjuda laget runt. Vi avstod. Då berättade han om nån Cowboy-teori han hade om att man kan få bort kliet från myggbett med begagnat snus och log så man såg prillan (som han hade under nedre läppen konstaterade vi, visst har svenskarna det där uppe?). Då höll jag nästan på att kräkas.

Imorgon drar jag och familjen till Orlando, och på lördag ska vi till världens lyckligaste plats. - DISNEYWORLD!!! Så det blir ingen blogg förrens på söndag, om jag inte hinner med någon imorgon. Och på söndag är jag bjuden på Super Bowl-tillställning hemma hos en annan familj. Jag vet inte alls vilka lag som spelar, jag vet ju egentligen knappt vilken sport det handlar om. Men jag ser fram emot det väldigt mycket i alla fall!

Nu ska jag gå och lägga mig. Med iPoden. Har kommit på att man kan ladda ner gamla sommarpratare och lyssna på. Det är ju hur mysigt som helst! Jag älskar ju att lyssna på folk som berättar. (Vissa av er minns säkert förra vintern när jag lånade ljudböcker från skolbibblan och envisades med att gå fram och tillbaka till skolan i kylan med cd-spelaren nerpressad i jackfickan. Det var ett fantastiskt sätt att börja morgonen på)! Så idag gick jag med Johan Rheborg och Helen Sjöholm i öronen på min extra långa promenad, jag kunde ju inte sluta gå när de pratade. Och på eftermiddagen blev det Filip och Fredrik om deras USAbetraktelser medan Oliva sov.
Nu har jag en liten hemlig dröm om att få sommarprata. Funderade lite över vad jag skulle prata om. Men jag kom inte på nått alls. Jag har inget alter ego som Percy Nilegård, och jag har aldrig varit musikalstjärna (mer än som en av tre visa män i 8Bs julspel). Vistats i USA en tid har jag beviserligen gjort, men att skriva ett helt manus om det? Nja...
Får finurla lite mer på det där tror jag.

Hej hopp.

Idag kan jag inte sluta glo...

...på slutet av Emmas, Viktorias och min informationsfilm om Uppsala som vi gjorde på "filmkunskap på engelska"-kursen vi läste förra våren. Den är nog bara rolig om man var där. Men som tur är var jag ju det!
Lägger ut den här, så nyfikna kan ta sig en titt.

Emma och Viktoria, jag saknar er så mycket!!! Förstår inte att jag har stått ut så här länge utan att träffa er. (Säg till mig om ni vill ha bort klippet)!

Mikromolekylärfysiologisten Josefin? Tror inte det va!

För ett tag sen fick ju jag lite framtidspanik och beställde kataloger från alla universitiet jag kan tänka mig att studera vid, så jag skulle kunna välja och vraka mellan alla möjligheter. Tre dagar senare damp Linköpings katalog ner, (fattar inte hur de fick dit den så snabbt!), det var jätteskoj att få ett halvt kilo post på svenska och jag läste den i stort sett från pärm till pärm. Sen kom jag på att "näe, jag kanske inte ska plugga än i alla fall, har ju annat jag vill göra först".
Så igår kom det post från Lund och Uppsala. I Lunds katalog var det trevligt att läsa om studentlivet, så då blev jag lite sugen på det igen. Men när man kom till delen med alla kurser och program var det bara supertrist text om vad man gör alla terminer. Jag tröttnade direkt igen och la ifrån mig den. Sedan öppnade jag Uppsalas brev. Tyckte att det kändes lite tunt med tanke på att jag beställt kurs- och programkatalogen samt programblad om de tre alternativen jag funderar på, och blev inte helt förvånad när jag drog upp lappen som sa:

Tyvärr är det inte möjligt att beställa katalogen förräns i februari, och programbladen kan beställas från och med sista januari. Vi har skickat med en annan broschyr istället.
Vänligen återkom.

Jag hade fått katalogen "Teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet". Tack för den.
Som pappa sa: 'Men du gick ju faktiskt natur på gymnasiet.'
Men är det något jag kom fram till under de tre åren är det att forskare måste vara det tråkigaste jobbet EVER! Kanske, kanske, att om man hängde med på allt som gjordes under kemilektionerna skulle det kunna vara lite intressant. Ibland. Kanske. Men så är det inte i mitt fall. Jag var helt vilse i tre år så fort det inte gick att läsa att tydligt svar i boken. Så var det även i matte, vilket är ganska sorgligt när man tänker på att det enda tydliga svaret var exemplet, som följdes av allt för många uppgifter man behövde lösa själv, (tack Emma, Nanna, Vickan och ni andra, det hade inte gått utan er...).
När vi blev meddragna på studiebesök till Ångströmslaboratoriet, var det enda jag kunde tänka att "hur trist är inte det här!?". Jag minns från det sista besöket vi gjorde hur varken Emma eller jag kunde förstå hur den kvinnliga guiden kunde gå till jobbet med ett leende på läpparna varje dag när hennes uppgift var att se om typ svaveldioxid joniseras i en kloridlösning med ett buffertfungerande kopparnitrat eller i en jodlösning med folietäcke. Kan riktigt se henne framför sitt lilla dragskåp skrivandes i sin loggbok "Dag 32 - Fortfarande har inget hänt. Knackade lätt på e-kolvarna, dock ingen reaktion". Förutom att man verkar kunna softa rätt mycket på jobbet, måste det ju ända vara fantastiskt tråkigt att gå dit varje dag.
Och nu vill alltså Uppsala universitet att jag ska fundera på en sådan framtid. Tack och NEJ leverpastej.
Min vagn trillade av den forskningsvetenskapliga karusellen i juni. Och reparatören är på semester. I en annan galax.

Gonatt!

Ingen vampyr.

Idag var det helt underbart väder här. Soligt och precis lagom varmt. Vi åkte till en liten hamn, där det fanns en lekpark som barnen lekte i. Undertiden gick jag på en promenad längst vattnet och tittade på båtarna. Det var sååååå otroligt vackert! Som en perfekt blandning av västkusten, chartersemester, Rödhamn och Florida. Önskar att ni alla kunnat vara där och upplevt det med mig. Tog massa kort, men jag orkar inte lägga upp dem för tillfället. Kanske imorrn.


Nu på kvällen har jag fått det bekräftat. Jag är totalt immun mot vitlök. Har misstänkt det en längre tid, men efter kvällens middag är det helt säkert. Jag kan INTE känna doft eller smak av vitlök. Alls. Jag vill påstå att jag i övrigt har ett utsökt doft- och smaksinne, men vitlök vill inte fastna i minnet. Jag kan inte känna igen doften alls, om jag koncentrerar mig riktigt mycket kanske, kanske, jag kan känna en svag smak av något.
Pappan hade lagat pastasallad som var ingeggad i pesto med, tydligen, massa vitlök i som alla klagade över, eftersom det var för starkt. Jag kände nada.
Så för all framtid ber jag redan nu om ursäkt om besvärande post-måltiddofter från mig . Jag har ju lärt mig att jag kanske inte borde stå och flåsa nån i ansiktet när jag ätit tzatsiki, men när vitlöken är gömd i andra maträtter - det är då det blir problem.

Nu håller en jättegripande film vid namn "Prayers for Bobby" på, som jag ska se klart på.
Nattinatt

Skönsång och...inte så skön sång

Idag hade Emilys skola 40årsjubileum som vi åkte på. Det var lite olika stånd med elever som sålde prylar och godis för skolans vinst. Men huvudnumret var konserten med skolans alla elevband. De som spelade när vi kom var verkligen urdåliga, dåligt spelande och falsk sång, så tänkte att "jaha, är det det här som var den stora grejen?" Men självklart borde jag vetat att de sparat det bästa till sist. Det började med ett gäng killar som spelade och sjöng gamla och nya godingar. Sångaren hade jättebra röst och bandet spelade "så det lät som på riktigt". Efter det kom två brorsor ut på scenen och hade världens roligaste rap om skolan, till och med jag som inte förstod internskämten skrattade högt. Dom var sånna riktiga entertainers!
Det sista bandet ut på scen hette Bad Sara. Och ingen mindre än (nu ska vi se om jag får det här rätt) sångaren Brian Johnson från AC/DC:s fru Brenda Johnson var manager åt bandet. På bilden nedan kan ni se hennes baksida i mitten (barbent, långt brunt hår, keps och AC/DC-tröja). Hon introducerade gruppen och berättade att de blivit signade igårkväll.

Nu vet ju jag inte så mycket om AC/DC, mer än att min morbror lyssnar på dem och att namnet betyder lik- och växelström (tror jag...). Ännu mindre förstår jag mig på musikstilen, och uppskattade inte alls framförandet. Kommer bara på två beskrivande ord, och det är Nisse och Blomster (införstådda vet jag menar med det). Men dom var säkert duktiga. Och jag vill bara säga att om Bad Sara slår igenom - så kom ihåg att det var här ni hörde det först!

Nu vet jag alltså två kändisar som bor i Sarasota - den där Brian och JERRY SPRINGER. Det är stort!

Nu ska jag snart ut. Hej svejs!

Slå mig om du kan!

http://pulkavm.raketspel.se?cID=f81cd951-2b4d-49d4-9f84-a5061524b84c

Hur kul som helst, i brist på riktig pulka.

Halvvägs

Nu har jag varit bortrest i sex månader. SEX MÅNADER. Ett halvår! Kan ni fatta!?Nu är det bara lika långt kvar...

LOST

Jag är totalt lost i LOST! Nya säsongen har precis börjat, eller aaa.. för 45 minuter sen. Jag fattar I-N-G-E-N-T-I-N-G!!! Men jag kan ändå inte sluta titta, för jag vill ju veta vad som händer. Författarna är helt genialiska. Dom har fått mig precis där dom vill ha mig.

Nä vänta, nu börjar en pusselbit falla på plats. Eller nått.

Dagens insikt

Sverige är ju lätt större än Frankrike, Tyskland och Spanien till ytan. Hela mitt liv har jag av lärare fått höra att man gärna förstorar det egna landet på kartan när jag påstått det. Men nu tittar jag på en jordglob i USA som är "made in China", kan det bli mer motbevisat än så?

Att slänga eller inte slänga, det är frågan.

Så kom den dagen jag köpte nya sneakers. Var på Burlington Coat Factory med Sofia och hittade Ralph Lauren skor på rea. Endast $19 - ett kap. MEN. Kan jag slänga bort mina älskade Lacoste-dojjor? Jag älskar ju dem så mycket! De är ju till och med par nummer två av samma modell för att de är så fantastiskt bekväma.De må vara lite nötta, och smutsiga. Luktar rosor på en sommaräng gör de ju inte direkt heller... Men de är ju mina skor! Jag har aldrig varit bra på att slänga saker, det kan min pappa intyga. Vi bråkar aldrig, men är det något som irriterar honom är det överflödet av grejer, mina grejer, som inte är på mitt rum. Men det bara blir ju så när man knappt själv får plats där inne.
Och när det kommer till att rensa ut skor och kläder är det mamma som skött det åt mig. Det brukar låta ungefär så här:

- Josefin, nu är det fjärde tajmen (OJ! vilken svengelska!!!), fjärde GÅNGEN jag frågar dig om du tänker använda dessa nått mer.

- Mmm...

- Vaddå "mmm", ska jag kasta dom eller inte?

- ....... a okej.

- Vaddå "okej"?

- Njaaaooooaaaaaaa.... du kan nog kasta, kanske...

Och varje gång värker det lika mycket i hjärtat av separationsångest och skam. Det känns nästan som om att jag svikit plagget. Men hittills har det i alla fall inte varit jag som behövt se dem där på botten av soptunnan. Jag är inte säker på att jag är redo för att ta det klivet än.

Suck. Det är så jobbigt att bli vuxen ibland.
Får sova på beslutet tror jag.

Här är i alla fall de nya skorna. Ska de bli kollegor eller ersättare?

Obama-parteeeey

Idag är det fest. Det är Obama, Obama, Obama och Obama precis ÖVERALLT! Folk gråter av lycka där de står i kylan uppe i Washington, som man ser på tv. Folk gråter av lycka på radion.Överallt hålls det Obama-partyn. Tv-kanalerna och tidningarna har alla haft egna partyplanners som tipsat om hur du fixar den ultimata hyllningsfesten. Lite förslag till intresserade: Drinkar i blått, rött och vitt. Godis i blått, rött och vitt. Kakor i blått, rött och vitt (gärna med en tryckt bild av Obama på). Dekorera helst hela huset i blått, rött och vitt. Tips på saker att lägga i goodie bagen är fina foton på Obama, eller en cd med Obamas favoritmusik på (Springsteen, Bob Dylan, The Fugees och Jennifer Hudson) eller en DVD med talet från valnatten.

Jag vill ju inte vara sämre jag, så morgonen till ära har jag pysslat partyhattar åt Olivia och mig som vi ska bära vid 12 när han håller sitt tal.

Vad tycks?!
Visste ni förresten att allas vår man Obama blivit nekad plats i en pin up-kalender under sin collegetid? Eller att han samlar på comics books och att Spiderman är den stora favoriten?

Nu ska vi nog vila lite, Olivia och jag, så vi orkar lyssna senare. Good nap!



Dagens ord är lätt INAUGURATION = inställning, öppnande, invigning.

Vårt hemliga språk

Waterloo

Idag har jag gjort något dumt. Jag har köpt en Rubiks Kub, och jag håller på att bli galen!!!
Det går ju inte. Har lyckats få den gröna sidan klar två gånger, och den gula en. Men annars - NADA!

Dagen i övrigt har bestått av filminspelning. Emily har blivit helt galen i ABBA-musik, så vi klädde ut oss och hade konsert. Hon ville vara Agneta. Jag sa att jag ville vara Benny, men det fick jag inte. Så jag var Frida. Emilys dräkt inspirerades av Agnetas blå karaktäristriska dräkt, medan jag körde mer på den här trenden, klädd i morgonrock. Jeffrey ville självklart också vara med, så han fick vara Björn och spela luftgitarr iklädd rymddräkt. Men han blev snart utsparkad ur gruppen, för han tyckte det var roligare att visa bröstvårtorna än att spexa loss med luftgitarren.
Vi dansade och sjöng till Waterloo som är den stora favoriten. Om och om. Och om. Igen. Så nu har jag lovat att klippa ihop en film med oss som vi ska "maila till riktiga ABBA". Tänkte sätta någon av er på att skriva tackbrev med svenskt porto från dem till Emily. Frivillig? Någon?

På kvällen lagade pappan min favoritsoppa, vichysessiosebläääää, den med potatis och purjolök i alla fall. Dock hade han sin egen lilla tvist på den så klart - mjölkfri och med proteinpulver i. Och efteråt spelade vi alla alfapet, jag kom sist.

Imorgon firas det Martin Luther King Jr.-dag här, så vi alla är lediga. Jihooo!

Godnatt

Häst och Twilight!

Idag har jag varit hästtjej hela dagen. 10-åriga Morgan och hennes mamma körde mig till en farm som låg jättevackert mitt ute i Floridas natur. Himlen var blå och det blåste lite kyligt, en fantastiskt vacker dag helt enkelt. Det var en 4H-häst-klubb som hade möte där ute idag. Alla medlemmar hade minst 1 häst, men det var inga vanliga hästar utan små supersöta miniatyrhästar. Jag hade hamnat i de naturfärgade My Lilttle Pony:sarnas förtrollade värld. Dom va såååååååååååååå söta! Morgan hade två stycken, Razz och Lordi (Hardrock, Halleluja!), som vi borstade och fixade till, kan det heta att man ryktar hästen kanske...?
Lordi var draghäst, så vi satte på honom en kärra. Han såg ut som Barbies häst i skala 2:1 ungefär, så att han orkade dra mig, Morgan och en flicka vid namn Tatum var helt förbluffande. Vi körde omkring i den lilla vagnen i en timme, minst!
När det blev dags för möte satte vi oss i en halvcirkel i hagen på tältstolar. De började med att svära den eden alla skolbarn måste göra varje morgon och sedan snackade de hästar, och hästshower, och mer hästar, och ännu mer hästar. Jag hängde inte med alls. Plötsligt blev jag meddragen upp i mitten presenterades som hedersgäst. De frågade mig om svenska hästgrejer, jag kunde inte svara på en enda fråga. Sedan sa en tant att hon var i Stockholm och Visby i somras, hon tyckte de var de två sötaste städerna hon någonsin sett. Då blev jag nästan tårögd av stolthet.

När mötet var avslutat var det någon som frågade om alla hade sett Twilight än. Det bröt ut världens tjatter, och det visade sig att typ alla var heeelt besatta av serien. Mammor som döttrar, alla hade läst böckerna och sett filmen minst sjuttio åttio gånger sådär. Jag tror inte ni där hemma riktigt förstår vilken hit de blivit här, ALLA har något att säga om Twiligt. Äntligen kunde även jag delta i gruppens samtal, som också är smått galen i fenomenet. Det diskuterades länge om Edward vers. Jacob (två huvudpersoner), eller om filmen eller boken var bäst.
Jag blev tillfrågad om jag läst böckerna, och jag svarade att "ja, jag har läst alla fyra". Vet ni vad mamman sa till mig då? Att det finns 4½!!!!!
Nedanstående stycke är mest för Kristin och Julia, som jag vet läser böckerna de med:
Författaren har nämnligen börjat skriva en femte bok, den heter Midnight sun och är Twilight ur Edwards perspektiv. Men manuskriptet blev stulet och lagt på internet, där folk började skriva egna slut. Så hon blev förbannad, och bestämde sig för att inte skriva klart den, istället lade hon ut det hon hade på sin hemsida för att få stopp på alla spekulationer. Resultatet hittar du här! Så jag vet vad jag ska göra resten av kvällen! Åhh va härligt! 264 sidor mer bra bok!!!!

Hej, jag vill ge dig Timjan.

Ikväll var jag över på fotbollsträning igen efter jullovsuppehåll. Sofias familj åkte hem i måndags, så hon var jätteledsen över det (och jag vet hur jobbigt det känns). Så vi satt och svor över amerikanare, och detta märkliga land i övrigt. Sverige är BÄST! Så är det bara. Punkt slut. Sedan hittade jag Sofias myntpåse i bilen, där hon slänger ner alla sina mynt hon inte vet vad hon ska göra med. Och nu är det ju så att jag har skaffat mig en hobby, en riktig myshobby. Jag har börjat samla på mynt! Dom har infört att varje stat får trycka upp egna quarters (25 centare), så det finns 50 (eventuellt 49, vet ej om Alakska har än...), som jag SKA hitta! Det har gått lite trögt med samlandet, 8 stycken sedan oktober. Men nu rasslade det till, Sofia hade 11 nya stater! Så jag fick bocka av många från min lista.
Jag känner mig som en liten mysfarbror när jag sitter med min lilla pengapåse och tittar på de små mynten. Och det är så spännande varje gång jag handlar med kontanter, (kortet brukar dras flitigt annars), för jag vet ju aldrig om jag ska få en ny stat. Oftast får jag de gamla tråkiga med en örn på, eller en dublett. Bland annat Delaware har sett till att sprida sina mynt flitigt i Florida har jag insett. Men faktiskt har jag inte Florida än, men jag vet att jag har haft en som jag handlat med när jag var och åkte skridskor för länge sen. Det känns surt.
Det känns som att Hawaii skulle vara den svåraste att få tag på, men tack vare Sofia är den nu avklarad!

Precis innan jag gick över till fotbollen ringde en mamma till en 11-årig tjej jag träffade när jag var på Frälsis förra månaden. Tjejen, Morgan, (som hjälpte till, hon är alltså inte hemlös) hade tydligen pratat jättemycket om mig hemma, och mamman, Jamie, sa att Morgan älskade hur jag uttalade hennes namn, haha! Så nu ville mamman träffa mig också, och ringde och bjöd med mig på hästklubbs-möte på lördag. Jag vet absolut INGENTING om hästar, men det här är tydligen inga vanliga hästar utan miniatyrhästar. Vet ej om det är Islandsponnysar vi snackar om, men de ska tydligen inte gå längre än till midjan på en vuxen människa. Så det kan ju va kul, förhoppningsvis! Och Jamie lät väldigt trevlig på telefon. Vi får väl se på lördag vad jag tycker helt enkelt.

Vilken fruktansvärt låg kvalitet det var på mitt skrivande ikväll, men jag är trött det är väl det...
Nu: mer Kvarteret Skatan, det här avsnittet är lite av en favorit. Och det här med, slutet är ju klockrent! Hejsvejs

Kvällen i sammanfattning.

American Idol och Kvarteret Skatan.
Johan Glans är min nya idol.
Jag saknar svensk humor!!!

American Idol...

...har börjat ikväll! Föräldrarna och jag satt och skrattade två timmar i sträck. Vilka typer det finns egentligen. Men ingen, och ingen kommer troligen någonsin, slå den här killen:


Man älskar det ju, och är väldigt lycklig över att man inte behövde sitta där själv och höra det live. Jag hade inte kunnat hålla masken...

Dagen i övrigt har bestått väldigt mycket av webbning med världens bästa Emma om boende i New York. Hann även med en liten pratstund med världens bästa Marie med e innan det blev dags för Sverige att gå och lägga sig!

Och nu har det då blivit dags för mig att gå och lägga mig också. Godnatt

Florida-Fjärilarna

Idag var det studiedag, så jag hade bebisen och Jeff hemma, medans mamman tog Emily till jobbet.
Vi hittade inte på nått, så jag kom på att vi kunde om-pynta granen. Vi tog ner allt pynt från och satte upp det igen. Han sa att han inte varit så lycklig sen dagen vi pyntade granen första gången! Sedans såg vi på Bambi. Jag grät två gånger, när Bambis mamma dog och på slutet. Efter lunch gick vi ut på gatan och spelade football med grannpojkarna. Dom sa att dom tyckte jag var den coolaste vuxna människan som bor på gatan. Det tog dom snabbt tillbaka när jag döpte Jeffreys och mitt lag till Florida Butterflies. Man kunde ju bara heta typ Alligator, Björn och Örn. Duuuuh?! Och när jag satte händerna på midjan och fläktade fram och tillbaka med mina armbågar, så det såg ut som jag viftade med mina vingar, då ville ingen spela längre.

Och nu är jag sjukt trött. Nattinatt

Lördagmorgon

Vilken o-jossig morgon jag haft. Väckning klockan 6.45 (!!!) för att ge oss ut på fågelskådning med pappans fågelklubb. Jag har aldrig varit på fågelskådning förrut i hela mitt 19 och ett halvt-åriga liv. Vi såg drygt 35 olika fåglar, bland annat mina favoriter Spoonbills, nedan, och American Bold Eagles. (Hör ni!? Jag har till och med fått favoritfåglar)!

Kom hem vid 10.15 och åt en efterlängtad frukost - HAVREGRYNSGRÖT! Sverige-Jossan hatar gröt, i alla former.

Som om inte det skulle vara nog, blev det dags för att stryka kläder. Sverige-Jossan hade aldrig strykt kläder tills hon kom hit.

Vad har USA gjort med mig?!

Du sa VAD!?

Imorse fick jag min första utskällning i Florida. Jag var ute och gick med barnvagnen som varje morgon längst med vägen utanför de tre kvarteren. Olivia sov och jag hade iPoden på. Sjönk djupt i mina tankar och brydde mig inte om det svaga plonget jag hörde nånstansifrån. Bilar kör ju förbi konstant och gör ljud ifrån sig. Plötsligt hör jag ett dovt mummel bakom mig. Jag tar ur hörlurarna och vänder mig om och ser en äldre herre i cyklehjälm som hoppat av sin cykel eftersom jag var ivägen. Han började babbla en massa om kvinnor som tycker att de har all rätt i världen att ta för sig med barnvagnar. Jag ursäktade mig, men brydde mig inte speciellt mycket om att lyssna, han skulle minsann inte få förstöra min morgon. Och jag kan ju inte hjälpa att jag är van vid att dela trottoaren med endast ett par ödlor för att alla amerikanare håller sig i bilen på vägen istället.

Han mumlade på medan han ledde cykeln förbi mig och blängde (hur kan man bli så upprörd över nått sånt!?). När han kommit förbi mig satte han sig upp på cykeln igen, fortfarande mumlandes, och då kom det: the f-word. Jag blev först jättechockad, tror aldrig att någon har sagt det till mig förrut, utan skämt i blicken i alla fall, och gapade i några mikrosekunder. Sedan insåg min hjärna ironin i det hela och brast ut i världens hjärtligaste gapskratt. Gubbens ansiktsuttryck innan han cyklade iväg var ovärderligt! Nu var det minsann han som gapade.

Så det där gjorde min dag. Jag skrattar fortfarande!

Framtidsfunderingar

Har ägnat kvällen åt att grubbla över min framtid. Man har liksom inte behövt tänka på den speciellt mycket fram tills det att skolan slutade. Och då kom det som ett litet slag i magen. Jag vill ju hjälpa sjuka barn egentligen. Men tyvärr är det fler än jag som är inne på det här med vita rockar, som har waaaay bättre betyg än jag. Så det gör det hela lite svårare än i mina fanatasier. Sen har vi ju det här med bolibompa-programledare, men bortsett från för Pipen-Johan, verkar inte det ge en stadig framtid. (Fast å andra sidan verkar det ju ligga i släkten...). Ett annat jobb jag smådrömt om det senaste året är präst. Det tycker jag fortfarande skulle vara rätt ballt i och för sig, men jag blir nog inte en speciellt övertygande sådan, eftersom jag är mer lagd åt det big bang-teoretiska hållet.
Kanske skulle jag ta och öppna Sundlunds Pump och Pizza med Emma istället? Eller så kanske vi kan starta en camping längst med Vättern någonstans i stället? Eller ett café i Göteborg.
Eller så blir jag ekosof och sitter på Rödhamn resten av mitt liv och funderar över varför vågorna driver mot land och skriver en bok om det som dom pratar om på nyhetsmorgon, men som ingen kommer att köpa, fast jag bryr mig inte om det för jag lever på luft och kärlek.
Eller så kanske man skulle ta och bli fotbollsfru, så man kan dra fötterna efter sig tills man blir pensionär. Eller så...

Det finns så många "eller". Jag brukade alltid få höra att folk var imponerade av mig som redan visste vad jag ville bli. Läkare. Men guess what!? Det slog bakslag, och nu finns det alldeles för mycket att välja och vraka emellan. Hur? HUR ska jag någonsin kunna bestämma mig?


Jag måste försöka sluta tänka så mycket på det där. Leva här och nu istället. Jag kan ju faktiskt inte göra något åt det för tillfället. Fast ändå finns ju den där nyfikenheten alltid där. Jag vill öppna lucka 24 trots att det bara är dags för den 5:e, om så bara för att kika lite, lite grann.

Undra vad det blir av mig en vacker dag?

Det här med msn...

Emma och Nanna!

Ska vi leva ut Sex and the city-drömmen och bo på Waldorf Astoria i NY! Dom har en deal för $300/natten. Hur mycket är ni beredda att lägga ut på hotell?

Ni kan ju fundera lite på det i alla fall...

Avundsjuk, jag är så avundsjuk...

7,7 grader. Vilken lyx! Här är det kokande varmt och fuktigt som vanligt. Till augusti hoppas vi på rekordlågt i lilla Uppsala tycker jag. Är verkligen redo för lite köld.

Mitt tvåhundradeförsta inlägg!

Imorse kom jag på den störstaste största anledningen för att INTE flytta till Florida. Det finns insekter ÅRET OM här! Jag var ute och promenerade i solskenet denna januarimorgon och höll på att köra över en larv med barnvagnen. Det var 1 dm lång, brun och svarthårig. Timon och Pumba hade antagligen gett den toppbetyg, men jag är ingen finsmakare när det kommer till larver. Alls. Sedan var det en vandrande pinn-liknande varelse som fångade min blick. Värst av allt var att eftersom morgonen varit dimmig kunde man se alla spindelnät som reflekterade solljuset genom fuktdropparna. Det är spindelnät precis överallt!!! I träden, i buskarna, på vägskyltarna och speciellt i gräset. Man såg plommonstora nätformationer vart man än tittade. Skulle uppskatta att det finns tre stycken per kvadratmeter. Det är läskigt att tänka på.

Igår natt drömde jag att jag och Katrina blev tvingade att sova framför en öppen spis där två medelstora bruna, tjocka spindlar vävt ett gigantiskt stort virrvarr av nät. Det var riktigt traumatiskt och jag vaknade 2.33 på morgonen av panik med gråten i halsen. Läste en undersöking häromdagen att spindlar och att hålla tal är våra största skräcker. Vad är det egentligen det där lilla monsterdjuret har gjort mot mänskligheten egentligen? Mer än att vara överallt och kräla omkring förstås...



Nu är det Seinfeldt på tv här, och alla ni verkar sitta uppe mitt i natta och se på ishockey. Det har nog aldrig varit så många svenskar inloggade på msn runt halv ett förrut! Jag blev faktiskt lite laddad för att vara svensk när jag hörde om matchen, men självklart visas den inte här. Det måste ha med USA att göra för att dom ska visa det på tv. Suck.

Nattinatt på er och hejja Sverige friskt humör!

Ibland är det nyttigt att va alien

Jag slog tummen tidigare ikväll och väste "shit" för mig själv. Emily hörde och blev minst lika förvånad som jag, (jag svär ju (nästan) aldrig), och sa: "Ooooooooh, that's a BAD word!"
"No, it's Swedish" svarade jag, och sen var det glömt.

Önskar att det alltid var lika lätt att krångla sig ur svåra situationer.

Sallad

Ikväll hade vi Au Pairmöte på en restaurang som heter Sweet Tomatoes. Det är en salladsbuffé. En amerikansk salladsbuffé. Så självklart fanns det pizza och pasta (för att ge intrycket av Europa) samt mjukglassmaskin. Jag åt mig mätt på sallad, för pizzan blir en för stor kontrast mot min vanliga mat här. Dock blev det lite glass till dessert...
Sofia hade sin familj från Falun med sig, det var sååå mysigt att höra dalmål. Det påminde mig om mamma! Och hennes nioåriga lillasyster var jättesöt och diskuterade julkalendrar och dumma killar i klassen med mig.

En söt gruppbild blev det också, och jag lyckades fånga all blixt och ser ut som spöket Laban himself där nere på golvet. Jag är faktiskt ganska så brun nu vill jag påstå. Fast absolut inte som Sofia, som står i svart klänning ovanför mig.
Nu ska jag sova, för imorrn börjar jobb och skola här i USA. Så jag ska vara uppe klockan 7 imorgonbitti. Blääääää.

Godnatt vänner!

Jag har fått fnatt, tror jag...

3 januari. Det betyder att jag har varit här i 5 månader och 13 dagar. På den tiden har jag börjat glömma bort hur det är hemma. Det började med att jag imorse var helt säker på att Kalle Ankas brorsöner heter FNATTARNA eftersom "de är så fnattriga". Jag var verkligen dödssäker på att jag hade rätt. Jag hade inte ens den där känslan av att något är fel, precis som när man glömt låsa ytterdörren efter sig. Så plötsligt idag på stranden slog det mig som en blixt från klar himmel. Det är ju KNATTARNA dom heter! Och det finns ju inte ens ett ord som heter fnattrig. Man kan vara tjattrig eller få fnatt. Det finns ingen mix av de två orden. Och Fnatte är en av pöjkarna. So that so.
En annan sak jag tänkte på är att jag kommer få chock när jag kommer hem till Sverige och alla dess rondeller i trafiken. Här finns inte en enda. Alls.

Sen slog det mig att mina bilder av hemmifrån, både eget hus och andras, börjar bli lite suddiga. På ett sätt är det väldigt jobbigt tycker jag. Som att en del av mig har liksom börjat tyna bort. Men å andra sidan blir det ju kul när jag kommer hem och får se allt igen! Som en överaskning!

Emily hade högläsning ur min übersvenska Annika Lantz-bok "9½ månad" för mig idag! Jag kunde förstå nästan allt hon försökte uttala, men jag börjar bli lite orolig över att det är så jag kommer prata senare i år. Svenskan blir ju beviserligen sämre och sämre varje dag.

Om ni varit uppmärksamma hittills vet ni redan att jag varit och glassat på stranden idag. Jag kan inte riktigt ta in att det tydligen varit -17 grader hemma ikväll! Jag kommer få köldchock i Augusti känns det som. Men det är ett senare problem!

Vad som är viktigt idag är at väldens BÄSTA Nanna fyller 20!!!! GRATTIS GRATTIS GRATTIS, och ja må du leva! Jag längtar såååååååååååå tills du kommer i April! Hoppas att du har haft en toppendag med fina presenter och trevligt sällskap!

(Hade ingen bild på bara dig... Och det här "familjeporträttet" är så tjusigt tycker jag!)

En försenad julhälsning

Send your own ElfYourself eCards

Text till filmen ovan!

TACK Viktoria för det fina julkortet du skickade! Det där programet har sysselsatt mig och familjen hela kvällen! Tyvärr kunde jag inte lägga upp din film här, men det fick bli en liknande. Dock Vanja-fri eftersom jag inte hade nån bild på henne här.

Tack igen!

Årets första inlägg

Hur kan det vara första januari när det är flippfloppväder ute!? Kan inte fatta att det är 2009 nu, det ska ju vara kallt och snö vid årsskiften. Jag har hört från två olika håll att det är jättevackert utomhus i Uppsala idag. Här är de bara sol. Sol, sol och sol. Och varmt.

Idag var vi på hajk i "bergen" här. Det är ett område stort som parkerinsplatsen vid Coop Forum och högt som kullen utanför huset hemma. Jag rörde råtthår uppkräkts av en uggla, kände doften av en tvättbjörnsfamilj som legat döda i solen ett par dagar och fick solsting. Vilken toppenförmiddag va?! Fick i alla fall se en massa fina blommor som blommar, I JANUARI!!!?

Sedan bar det av till MACY's där det shoppades lite Tommy Hilfiger och Calvin Klein på rea på rea-rea. Blev nästan ingenting att betala framme i kassan. Därför gillar vi MACY's.

Just nu kvällsbarnvaktar jag. Alla tre var jättetrötta och somnade ifrån allt jag tänkte hitta på. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Se på tv kanske? Eller läsa en bok?
Tjingeling och sov så sött