Super Mario i mitt hjärta

Vi pallade inte bio, så det blev en tur till WalMart (24 h-butiken) och nu är jag hemma igen.
Sitter och glor på Harry Potter 3 som visas idag igen.
Plötsligt slog det mig. Tanken spred sig som en våg från hjärnan ut i mina fingerspetsar. Mina tv-spelsfingrar. Jag har inte spelat tv-spel på mer än fyra månader! Jag undrar om det någonsin gått så lång tid mellan mitt tv-spelande sedan brorsan fick Nintendo 64 med Diddy Kong Racing för en herrans massa jular sedan? Och har jag inte spelat hemma, så har jag kämpat med Flintaspelet på Kristins gamla Super Nintendo eller med Super Mario 64 på hennes Nintendo 64.
Jag saknar Mario Kart och Super Mario Sunshine och Mario 64 och det där med minispelen som Julia, Katrina, Kristin, Erik och jag spelade en hel sommar som jag inte ens minns namnet på!!! Panik!

Efter en stunds googlande:
MARIO PARTY heter det ju!!! Hur kunde jag glömma det. Sist jag spelade det tror jag betsämt var med Julia den 30 juni. Youtubade lite och hittade kvällens vackraste sång, LÄTT!
Till alla andra Mario Kart-fans där ute i världen. Det här är till er:

Hoppas att ni lyssnade på texten, den är klockren rakt igenom. T.o.m wailandet på slutet som övergår i Wa-wa-wa-luigi. Haha!

Nu somnar jag känner jag. Och jag behöver sömn, för jag har lovat att ringa Sverige imorgon (läs Katrina och Emma). Godnatt

P.S. Det här är talang: