Så blev det jul tillslut

Idag har vi julpyntat! Granen (en plastig liten sak) åkte fram och dekorerades tills själva granen knappt syntes längre. Precis som hemma!

Eftersom pappan inte är helt bekväm med allt vad jul heter, pyntas det vanligtvis inte så mycket mer i huset. Tills idag. Mamman har en gigantisk låda full med julpynt hon aldrig får använda. Men idag kom hon på ett litet loop hole till det problemet. Lösningen heter MITT RUM!
Kvällen ägnades åt att dekorera mitt rum efter alla konstens regler. Slutresultatet fick namnet TOO MUCH. Det är egentligen ganska väldigt mycket osmakligt. Men det ser ju kul ut!

Smakprov på min garderob nedan. På dörrarna hänger Emmas julkort, en julstrumpa och två små änglar som inte syns.

Fast jag kom på en nackdel med alla julgrejer. De får mig att längta efter mina vanliga hemma-jular. Med knäck och farmors fudge. Där man blir svettig av julgranspyntandet för brasan i öppna spisen och inte för att AC:n är trög. Och där man kan springa omkring i kylan till alla vänner och önska God Jul. För att inte tala om att folk säger God Jul och inte det politiskt korrekta Happy Holidays som känns jättetrist att höra.

Men, nu är det så här. Och det är självvalt, peppa peppa! Som jag sagt tidigare: Nästa år - då smäller det! Det ska firas jul som aldrig förr. Måtte det bli snö!

Tidigare idag hade Jeffrey julavslutning. Alla sexåringar (8 klasser!) uppträdde för alla föräldrar (och au pairer...). De var iklädda pysslade hattar och pyjamasar av outgrundlig anledning. Lärarna verkar älska pyjamasdagar, dom har det hela tiden, till mina värdföräldrars förtret. I alla fall. Det sjöngs julsånger, hanukkasånger, mexikojulsånger och afrikajulsånger. Och det känns fortfarande konstigt att höra barn sjunga sånger på engelska. Jag verkar inte kunna komma över det.

Jag blev inbjuden att fira jul på Disney World tidigare idag, och måste ringa och tacka nej (tyvärr?) innan det blir för sent. Hej svejs!