Avsked

Nu börjar släkten bege sig hemmåt. Farmorn och farfarn åkte precis iväg. Och tidigt, tidigt imorgon bitt ger sig resten iväg. Det är alltid lite nervöst på nått sätt att ta farväl av nya människor. Man vet inte alltid hur man ska ta sig till väga. Av farmorn fick jag en bamsekram, farfarn skakade hand och gav en puss på kinden, farbrorn dunka mig i ryggen och barnen bara fnissade. Varför finns det inte ett gemensamt sätt? Så att alla människor bara kan öppna armarna eller sträcka fram handen eller vad man nu bestämt. Och sen har vi ju det här med kindpussar. Först och främst vet man ju aldrig om man ska pussa till på riktigt (och med vilket tryck i såna fall?) eller om det räcker att göra ett litet ljud i luften bredvid.
Dom verkar vara mycket för kindpussar här nere har jag märkt. Men jag är nog lite för svensk med mitt avståndsbehov. Eller, tja, kramar tar och ger jag gärna. Men det här med kindpussarna... jag vet inte.

Menmen, det är väl en del av livet. Har i alla fall inbjudningar till New York och Oregon om jag vill åka dit nån dag. På tal om New York. Nu är det klappat och klart: Emma och Nanna kommer och hälsar på mig i april!!!!! Och tillsammans ska vi göra både Disney World och New York! Jag längtar SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!

Innan jag går och lägger mig ska jag bara gratulera min mor till hennes nya jobb!! Grattis, grattis mamma! Godnatt