Lusse lelle och lussebulle

V-I-L-K-E-N G-R-E-J!!!! Jag vet inte riktigt hur det gick till egentligen. Men plötsligt stod jag och Sofia på varsin sida av lucian inför en massa människor. Vi halkade liksom in på ett bananskal längstbak i tåget utan en aning om vad som skulle hända. Jag hann inte ens bli nervös. Vi sjöng de vanliga svenska luciasångerna och några engelska. Den enda vi inte kunde var Rudolph the red nosed reindeer. Alla barnen fick sjunga den vanliga texten som man kan, men alla stora tärnor hade nån skum liten stämma. Det måste ha sett väldigt kul ut med Sofia och mig i mitten som mimade på nått konstigt språk.

Det var ett ganska litet tåg. Skulle tippa på 12 barn, 8 tärnor och 1 lucia. Men vi fick stående ovationer. Tror det var bra att Sofia och jag var med, för de andra sjöng så tyst. Vi däremot gormade ut sångerna bara för att det var så mysigt svenskt. Enligt Alex, en kille vi hade med oss, hördes vi bäst. Och jag kände ibland att vi nog pajade takten på några ställen som dom övat in på nått konstigt amerikanskt vis. Men hey, det blev ju ännu mer svenskt då!

Vi pratade med de andra tärnorna och lucian. Vilka annorlunda liv de har haft jämfört med oss. Alla utom två pratade svenska. Men det här var tjejer som verkligen flyttat typ jorden runt med sina familjer. Det blev nästan så man kände sig lite tråkig när vi sa att vi bara bott i Uppsala och Falun.

Efteråt bjöds det på fika. Pepparkaka (med apelsinsmak, men ändå), lussebulle (torr och smaklös, men ändå) och GLÖGG! Stark som sjutton var den, men åååh så god! Jag har ju varit sugen på glögg jättelänge, och är väldigt nöjd och glad.

En amerikansk tant hittade Sofia, och jag hittade en tant som kom från Uppsala. Vi pratade länge med respektive tant. Hann även prata lite med Sofias. Och vi gjorde bort oss totalt när vi båda sa till henne att Motala låg i Dalarna. Jag borde verkligen veta bättre efter förra sommarens cykeltur. Som tur var fick jag mitt förstånd tillbaka och skrek ut i tantens öra:

- NO WAIT!! Motala is by lake Vättern!

- Oh yes dear, that's right! Fick jag till svar, och Sofia började skratta eftersom hon bor i Dalarna och också borde veta bättre.

Nu ska jag krypa till kojs och läsa bok. Men jag kommer inte kunna koncentrera mig tror jag. För huvudet snurrar av julsånger. Och faktiskt behövde vi inte ljuga i sången som jag tänkte först. Det var sant att "Ute är mörkt och kallt..." Jag invigde min vinterjacka idag. Det passade väldigt bra så här dan före lucia tycker jag.

Det börjar bli en riktig jul i alla fall.