Happy Halloween!

Jag var sol, eftersom jag är i the sunshine state, fast alla sa att jag såg ut som Frihetsgudinnan. Erik var svensk turist.

Min pumpa blev ganska ball!

Water with gas

Familjen är här!!! Jag är så glad! Men det känns nästan overkligt. Igår var båda familjerna på middag nere på stan, vi åt thaimat. Erik beställde in "water with gas" och Emily sa åt kyparen att ha översikt med vår engelska eftersom vi var från Sverige. Sedan gick berglundarna till ben and jerrys och åt glass. Sent på kvällen åkte vi till Walmart. Jag handlade sex and the city-filmen och var tvungen att visa leg!!! Den räknas tydligen som Restricted med motiveringen "Strong Sexual Content, Graphic Nudity and Language". Hade filmen ens åldersgräns på bio i sverige?! Hon i kassan måste ha tyckt att jag så väldigt ung ut, haha!
Jag pratade konstant hela kvällen tror jag. Jag var som en kulspruta av ord, så jag blev helt hes.

När jag slutat jobba ska vi till outletten och shoppa, men jag känner att jag har fått feber, det är väl typiskt att det kommer nu? Får väl knarka ner mig på C-vitaminer och Alvedon. (Oj, så Fucking Åmål av mig!)
Tror att jag ska ta en liten nap med Olivia nu, det kan vi båda behöva.
Good nap på er alla!

Suck!

ÅÅÅÅÅ, jag hade skrivit ett jättelångt inlägg som försvann. Då får det vara för ikväll, jag ska se på poltergeist nu.
Tjing tjong!

Hårresande

Hjälp. Jag ska klippa och slinga mig idag. Mamman har bokat tid för oss på ett ställe vid namn Payless där dom "bara tar $10 för en klippning". Det känns inte helt bra att det är så billigt. Men dom kommer trilla omkull i den här familjen om jag säger att jag vanligtvis lägger runt 1000:- på klippning och slingor.
Jag undrar hur det här kommer sluta...
Återkommer med bild senare, om jag vågar.

Ett lyckligt slut

Så har man sett High School Musical 3. Det var en upplevelse. Filmen inleds med en insoming av Troys ansikte, och världens tjut från diverse fjortisar i salongen ljöd. Bakom mig satt en förståndshandikappad kille i min ålder, han måste ha en liten crush på Troy, för så fort han var i bild hörde man en lite släpig tonårsröst säga "He's so beautiful" och så fort något hände hörde man "Damn" och mammans "Not that language here".

Jag kunde inte annat än bli lite tårögd när de började sjunga "We're all in this together" i lugn takt på slutet. Det fick mig att tänka på vilken fin tid jag hade på Fyrisskolan. Trots allt slit och gnäll (och gråt...), var det tre lyckliga år. Så här i efterhand minns man ju bara allt bra! Jag hittade nya vänner att uppleva allt med (ni vet vilka ni är), och det är ju det allt handlar om!
Jag tror jag ska skriva en musikal om oss, hahaha!
Tänk att vi skulle ta studenten samma år som HSM-gänget, det är väl stort?! Hihi!

Näe nu måste jag sova. Klockan är 00.24. Och för en gångs skull har min familj samma tid som jag, för de sover i ett hotellrum i Atlanta just nu!
Nattinatt

Kim

Tidigare idag chattade jag med min gamla vän Kim. Det var jätteskoj att få höra hur hon har det nuförtiden! Men en sak slog mig, våra liv har i stort sett sett likadana ut rutinmässigt sedan vi lärde känna varandra på sexårs (när jag ville bjuda henne på mitt kalas fast hon hellre ville leka med Klara, hahaha!). Om man bortser från att jag vid si sådär 16-årsåldern blev en naturnörd av ännu outgrundlig anledning, och hon en sofistikerad Katedralare. Men herremingud vilka olika liv vi lever nu! När hon skrev på msn att hon för tillfället satt och skrev ett pm om rättssamhället, kunde jag bara tänka "och här står jag och rapar en bebis". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag kan ju i alla fall trösta mig med att ungen inte är min egen. Men jag menar här sitter hon och skaffar sig en framtid medans jag har tagit en paus från mitt vanliga liv. Fast jag måste säga att jag kommit fram till en viktig detalj om min framtid under de gågna tre månaderna. Jag ska INTE skaffa barn på minst tio år!!!

I vilket fall, Kim, vill bara säga att jag är otroligt stolt över dig som kämpar på juristprogrammet! Och att jag blev väldigt glad över beröm för bloggen. Och att jag saknar dig.

Nu ska jag på middag, bio och Starbucks med Mexiko-Sofia.
Adios! Eller hur man nu säger på spanska! (Förresten, ni människor här ute i cyberspejsen, vad menar en spansk människa när den skriver "jejejejeje" på msn hela tiden, är det som hahaha? Eller nån slags suck? Någon som vet?)

Chokladbollar

Nu ger jag upp. Det går inte att göra chokladbollar i detta amerikanska hälsosamma hushåll. De smakar s#¤t! Fast ändå åt jag lite av min lilla sats, så nu mår jag illa. Men denna gång såg de i alla fall ut som vanliga ni-ni-ni-noooo-we call them wi-wienerbreads.

Jag saknar svenska chokladbollar.

Att trotsa regnet.

Vanlig dag, inga konstigheter alls, nästan. Föräldrarna började jobba tidigt, så jag skulle ta E och J till skolan över gatan. Dock råkade mamman se väderrapporten precis innan hon åkte och "HERREGUD, inte kan man väl gå över gatan när det kan börja regna!". Så hon började ringa runt till grannarna om skjuts till barnen och fick napp.
Jag bara skakade på huvudet och tänkte "Stupid americans!" Jag fattar inte grejjen med regnet. DET ÄR JU BARA VATTEN!!! Fem minuter after (Viktoria Silverstedt-syndromet), menar efter, att barnen blivit upphämtade av grannens bil. Satte jag Olivia i vagnen och gick på promenad i en timme. Det duggade lite på oss de sista 10 minuterna, och dog vi av det!? Knappast!

Imorgon, idag för er, flyger mamma, pappa och bror över Atlanten. Och på onsdag kommer de till mig! Ska bli väldigt kul att träffa dem för första gången på tre månader!

Nu ska jag sova!
Nattinatt!

En varm dag

Städtanten var här idag igen så jag var utomhus i skuggan på altanen mest idag. Det var svinvarmt, så både Olivia och jag blev helt svettiga tillslut. Vi gick in och spenderade resten av dagen uppe i mitt rum.

Nu på kvällen lattjade jag runt med Emily ett tag, jag målade ögon på hakan och hade "Humle och Dumle"-show. Hon hade aldrig sett något liknade i hela sitt liv och skrattade så hon kiknade.
Sedan tog jag hunden på kvällspromenad i mörkret och tittade på Halloweenpynt i trädgårdarna runt omkring.

Blev lite sugen på att laga soppa till lunch imorgon, är det någon som vet vad grönsaksbuljong heter på engelska? Vet att vi har något som heter Vegetable Broth i skafferiet, men det är på tetra-pak, vill ha i tärning.

Pizza night

Idag var det en vanlig vardag. Vaktade bebis och såg på tv. På eftermiddagen pratade jag en stund med Emma på msn, även med Joel en liten snabbis, för han hade hackat sig in på Emmas dator via msn. Det tycker jag låter lite läskigt...

Jeffrey fyller sex idag, så vi åt pizza till middag. Egengjord och "healthy", men det var ju i alla fall inte rå! Den smakade faktiskt riktigt likt en köpepizza, om man använde fantasin en aning vill säga.

Kvällen spenaderades framför Family Guy och Frasier på tv32, samtidigt som jag strök dagens tvätt, städade mitt rum och lyxade till det lite med en pedikyr. Nu är klockan 22.18 på min dator, 10.18 i resten av huset, det här med amerikansk tid gör mig förvirrad otaliga gånger om dagen. Som t.ex. om jag råkar vakna mitt i natten av något, och ser digitalsiffrorna på klockan bredvid mig som visar 12.00. Det har hänt två gånger att jag flygit upp ur sängen för att min hjärna trott att det är tolv mitt på dagen. Vore det inte lättare om alla klockor visade 00.00?!

Nej, nu ska här sovas! Godnatt

Hola!

Igår spenderade jag dagen med två nya kompisar, båda är au pairer. Alicia från Paraguay och Sofia från Mexiko. Det var Alicia jag träffade på kalaset i lördags. Vi åkte till outletten som ligger 20 minuter härifrån och shoppade. Blev så överväldigad av alla grejer, så jag kom bara hem med tre t-shirtar från Tommy Hilfiger. Kommer nog att shoppa mer när mamma och pappa kommer hit, för då ska vi åka dit igen.
Till lunch åt jag min första McDonald's meny. Som en riktig amerikanare - via drive in, i bilen. Och sedan slängde vi skräpet i en drive in soptunna. Man kan verkligen leva ett helt liv i bilen här om man vill.
Vi åkte även till en galleria i staden och satt på starbucks och pratade. Alicia och Sofia är så roliga, typ vartannat ord de säger är på spanska, men jag förstår dem ändå. Jag får verkligen uppleva många kulturer och språk här! De har redan börjat planerat nyår och bjöd in mig, men jag har ju bara känt dem i en dag, så det känns lite tidigt att bestämma mig. Fast planen är att fira i Miami, och det lockar måste jag säga... Så vi får väl se.

Nu sover olivia på min axel och datorn ligger i mitt knä. Mina fingrar i vänsterarmen som hon lixom sitter på börjar domna bort, så jag får nog sluta skriva för denna gång.
Tjing Tjong

Till Emma

Så här innan läggdags roade jag mig med att använda Google-translator fuktionen på min egen blogg, vilken festlig läsning det blev helt plötsligt! Lite gamla blogginlägg från föregångaren till denna blogg dök upp, bland annat ett där det stod att jag lyssnade på Elegi med Lars Winnerbäck. Så jag bestämde mig för att leta upp den på Youtube.

Så fort introt spelades, sa det SWOOOOSCH! Och så var jag tillbaka i aulan på Fyrisskolan vid sommaravslutningen i ettan. Jag minns hur håret på armarna reste sig av välbehag när de började spela uppe på scenen. Jag hade aldrig hört låten förrut, och trots den sorgliga texten, var det så vackert, så sommrigt. Denna låt har sedan följt mig och Emma genom våra äventyr. Jag minns ett överfullt tåg på ett trappsteg vid dörren. Jag minns ett tält på en camping någonstans i Sverige. Jag minns Göteborg. Jag minns en bänk och en mp3spelare i ett gult fodral innan ett fysik-, eller var det kanske ett matteprov. Jag minns en konsert på Fyrishov. Jag minns en hörlur i ena örat och en underbar människa bredvid mig.
Emma, det här är vår sång.





Jag saknar dig.

A laundry-bear

Restaurangen vi gick, förlåt, åkte till (trots att den ligger på gångavstånd från vårt hus), var HELHÄFTIG. Det är ett litet hak dit bara invånarna hittar. Det var som en liten barack som man gick in i, och översköljdes av prylar i alla dess former. Det var så dekorerat med gamla grejer att man knappt fick plats själv. I ett litet hörn stog ett litet bluesband och spelade musik, och alla gäster skrattade och hade det trevligt. Det var så mysigt! Dessutom får restaurangen ett VÄÄÄÄÄLDIGT stort plus, den största flaggan av alla pryttlar är våran Blå-Gula!!! Snett övanför mitt huvud dinglade den svenska flaggan i takt med fläkten. Vilken grej! Undra verkligen hur den hittat dit!

Jag åt grillad kattfisk med specialaren "black beans and rice", det var supergott! Stor portion var det också, så nu är jag proppmätt! Dit ska jag gå fler gånger.

Utanför restaurangen, på väg till bilen, fick jag syn på något som rörde sig i en buske. "Titta en katt" sa jag till Emily. "NOOOOOO! That's a RACCOON!" fick jag till svar. Och mycket riktigt, emot oss kom en tvättbjörn! Det är väl otroligt vad med roliga djur jag får se här?!

Nu på kvällen har jag pratat med mormorn om Disney World, hon är stammis. En av parkerna heter Epcot och har lite olika länder representerade i olika områden. Sverige finns inte, men däremot NORGE!!! Vilket slap-in-the-face för oss svenskar! Och deras attraktion är en resa till vikingatiden. Duh? Som om vi inte hade det med?
Men men, jag får väl vara glad över att Sverige hittat den lilla inhemska restaurangen här i Florida i alla fall...

Denna dag, so far...

Vilket Ka(-os)las!!! Folk överallt, barn och vuxna (alla vuxna verkar ju tro att barnen ska bli kidnappade om de lämnas själva).
Jag målade lite barn i ansiktet, mitt första uppdrag var en pumpa, det var helt okej, avancerade till spindlar, det var ju också ganska lätt. Delfiner, blommor, fjärilar, hjärtan, rymdraketer, tigrar, fladdermöss går ju också an. Största utmaningen var en pojke som ville se ut som spindelmannen i ansiktet. Jag vet ju hur han ser ut och så, men att måla ett ansikte med kritor som spiderman, med en kö bakom på 17 otåliga ungar, är inte helt lätt måste jag säga. Men alla verkade nöjda och glada i alla fall.

Efter ett tag hittade jag en annan au pair som var där med sin värdfamilj, så vi smet upp på mitt rum och pratade. Hon hette Alicia och kom från Paraguay och pratade obegriplig engelska, men det kanske kan bli nått, vem vet?

Morotskakan blev jättegod tyckte jag och familjen, gästerna däremot såg inte helt förtjusta ut. Men det är väl egentligen inte så konstigt. Är man van vid söta kakor smakar nog våran inget alls, men vi är ju glada och nöjda i alla fall. Roligast var ju faktiskt minen på alla gäster när mamman delade ut en halv frusen banan på pinne under namnet "glass". Och jag förstår dem precis.

Nu ska vi på restaurang med mormor och morfar som är här. De hatar nyttig mat och vägrar pröva. Så det här är lösningen på kvällens middag. Vi ska gå på en restaurang där de serverar pommes frites!!! Vilken grej!
Skriver nog senare igen!

Jag - en konstnär?

Så har dagen kommit för Emilys och Jeffreys barnkalas. Det börjar om en timme, och allt känns som kaos. Jag fattar inte vad jag kan hjälpa till med, så jag gömmer mig i mitt rum för att inte vara i vägen.

Själv ska jag ju vara ansvarig för att ansiktsmåla alla 35 barnen. Jeffrey tycker jag passar perfekt som det, enligt honom är jag en konstnär! Men jag vet inte det jag. Meddelar senare hur det går...

Kan även avslöja att frostingen på morotskakan nu består av valnötter, banan, kokosmjölk och typ en halv tsk florsocker (som vi tydligen har någonstans i skåpen!!!) mixat till en slät gegga. Det blidde alltså en variant på rå mat.

Höres senare om hur allt barnkalasande gick, samt om min glaskurs senare i eftermiddag.
Tjing Tjong!

Doften av nybakat!!!!

Jag är i himlen just nu! De två senaste timmarna har jag äntligen efter tre månaders uppehåll fått baka igen!!!! Två morotskakor till morgondagens barnkalas. Fick ett recpet av mamman som hon hittat på internet, jag läste igenom det och mungiporna for mer och mer uppåt efter varje läst ingrediens. Vetemjöl, vitt socker, smör... Självklart visade det ju sig att hon har "nyttigare" substitut till typ allt. Men ändå. Glutenfritt, brunt socker, och olja blidde det istället. Men det fick väl duga, det blev ju sött tillslut i alla fall! Fast just nu sitter pappan och letar efter ett nyttigt glasyrrecept, han blev lite nervös över att det skulle vara smör i... Sist jag var nere hörde jag att han hittat nått på en internetsida över rå mat, så klart, jag blir liksom inte förvånad längre över maten. Imorse till exempel bestod min frukost av en näringsrik smoothie gjord på rödkål, morötter och kokosmjölk. Om den smakade gott? Inte alls.

Har även spenderat kvällen med att fylla 100 vattenballonger till lekar imorgon. Speciellt några av er där ute vet att jag och vattenballonger inte alltid går så bra ihop. (Men jag kan i alla fall knyta dem...). Låt oss bara säga att de inte behöver tvätta väggarna i tvättstugan på ett tag tack vare mig.

Nu måste jag maila min önskelista över svenska grejer jag vill ha från famijen när de kommer över om en vecka! Kan inte förstå att det redan är dags! Tiden går nog fortare ju närmare ekvatorn man kommer eller nått.
Ciao och godnatt!

Som vanligt

Idag var en helt vanlig dag vill jag påstå. Var ute på promenad imorse, helt som vanligt. Såg på Fraiser klockan 10 med Olivia sovandes i min famn, helt som vanligt. Åt lunch, helt som vanligt. Såg dubbelavsnitt av Sjunde Himlen klockan 1(pm) med Olivia sovandes i min famn, helt som vanligt. Som ni ser, inte så mycket har alltså hänt.
Var och träffade Sofia på fotbollsträningen över gatan igen. Vi pratade om hur konstiga amerikanska familjer, och människor, är.

Imorgon är alla barn lediga från skolan, så jag kommer ha alla tre hemma på en gång. Det kommer antagligen bli mycket att göra. Har fått ett prydligt litet schema av mamman med aktiviteter för hela dagen. Till exempel ska vi se på film mellan 11 och 12. Vi ska spela spel mellan 10 och 10.30, osv...
Jag är sämst i världen på att följa scheman, så det kommer garanterat spricka den första kvarten!

Ser precis just nu i min spegel att jag har en väldigt stark kortärms-rand på min arm. Ännu värre än den på studentfotot faktiskt. Måste börja använda linnen lite mer kanske.

Näe, nu ska jag gå och sova. För jag är jättetrött!
Tack och adjö, Klimpen ska dö. (Åh, jag saknar BERT!!! Men det finns säkert på Youtube:)

Berglund's Anatomy

Nu har vi äntligen fått ordning på internetuppkopplingen efter ett blixtnedslag i helgen. Kändes som att jag var lite strandsatt där ett tag, (vi hade varken telefon eller tv heller) men nu e jag tillbaka!

Jag har ju tidigare nämnt hur mina värdföräldrar gör allt de kan för att förbereda mig på livet som eventuell doktor. Imorse bjöd pappan med mig på ett litet kvällssemenarium om d-vitamin, för att jag skulle få se hur det är att vara medicinstudent i USA. Så efter jobbet åkte han och jag iväg till skolan han jobbar på. När vi kom fram visade det sig att det tydligen blivit inställt på grund av att armén hyrt upp alla föreläsningssalar för någon liten tillställning. Så eftersom han ändå skulle skjutsa mig till franskalektionen ett stenskast från hans skola efter ett tag, tänkte vi att vi lika gärna kunde stanna och visa mig runt och prata med lite trevliga armémänniskor. Så vi vandrade omkring i denna otroligt sterila och skinande byggnad och hälsade på folk och tittade på olika salar. Av någon anledning frågade jag vart det är de dissikerar kroppar någonstans och blev visad till ett rum. Genom en liten glasruta kan jag se hur solen strålar in genom fönstrena på en massa skolbord. Vi går in i rummet, som är stort, och jag vänder mig till höger för att titta på utsikten genom fönstrerna när jag hör pappan säga "Nämen, här är dom ju!". Det isade till lite i mig och jag vände mig sakta om. Där på andra sidan rummet stod fyra stycken metallbårar med lock på.
"Tja, vi har ju lite tid på oss innan franskan börjar" säger han, "Vill du titta?"
"Jag vet inte" piper jag fram och tänker "Jag kommer svimma om han så mycket som rör vid ett av de där locken."
"Ja, jag vill ju verkligen inte tvinga dig" hör jag, och ser hur han sträcker sig efter en vit rock och plasthandskar. Helt plötsligt står även jag iklädd en vit rock framför en av bårarna. Nr 4, female, 66 years, ovarian cancer. Bakom mig på ett bord ligger typ 10 skallar, men dom är bara av plast får jag höra. Bredvid står en hink med en brun grumlig vätska i, "vad är det här då?" frågar jag. "Ehm, där i ligger en hjärna". Jag vet inte om ni kan förstå skräcken jag kände vid det tillfället, men jag ville ju ändå inte balla ur. Så han började öppna upp locket som man viker ner i två delar. Jag gjorde mig beredd på ett lik. Men jag såg bara en blå säck. Han börjar dra upp dragkedjan. Jag förberedde mig på ett lik. Men där var bara ett plastskynke. Han lyfter på plastskynket. Jag vänter mig ett lik. Men ser bara vita, nåja, de var väl vita en gång i tiden, blöta handdukar som täcker något.
"Jag varnar dig, det här är i slutet av kursen, så kropparna är väldigt sönderskurna. Är du säker på att du vill se det här, jag vill ju inte tvinga dig till något." Säger han en gång till.
Men jag menar, har jag kommit så här långt kan jag ju lika gärna göra det tänker jag och nickar och säger att jag lovar att vända mig om jag känner att det blir för obehagligt. Backar lite mot skall-bordet i fall att jag skulle svimma. På sidan, under en av handdukarna kan jag se något grå-rosa sticka fram. Pappan ber mig vända mig om så han kan kolla att inget ser för makabert ut och han var noga med att inte visa mig ansiktet.

Sluta läsa nu om du är känslig (eller ska äta snart), för jag tänker dela med mig av detaljer.

Kroppen är fortfarande täckt när jag vänder mig om. Men pappan håller upp ett halvt huvud framför mig. Det är sågat mitt itu från knoppen ner till halsen rakt genom näsan. Först blev jag lite förskräckt, men när man väl kommit förbi tanken på att det är en död människa, och bara ser på det som en sak, var det inte lika hemskt längre. Allt var väldigt grått, jag såg inget blod, mellan huden och skallen fanns ett gult fettlager precis som i biologiböckerna i skolan. I munnen satt löständerna kvar, så ett rosa plasttandkött bröt färgskalan. Pappan visade mig vad lite olika delar var tills vi gick vidare till ryggen på människan. Det fanns ju i och för sig inte så mycket rygg, mest ben och muskler. Fick se ryggrad och den där jättenerven där i, som jag verkligen inte kan komma på det svenska namnet på för tillfället. Men ni vet, den som leder upp till hjärnan. Vi tittade även på senor i rumpan och i armarna. Händerna var fortfarande hela, de var det äckligaste jag såg. Helt gråvita med russinfingrar. De blev som vantar för resten av kadavret.
Pappan packade ihop kroppen och vi gick över till hjärnan som han lyfte upp. Det var riktigt intressant att se faktiskt. Fick synnerver, luktnerver och annat grejs utpekat för mig. Jag började fundera över vad det egentligen var vi stod och höll i. I den där rosa-grå klumpen finns, eller kanske fanns, ett helt liv. Alla minnen och hemligheter. Det kändes nästan lite vackert på något märkligt sätt.

Nu gick vi vidare till bår nummer 2. Denna gång en 76-årig man som dött av hjärtinfarkt. Det första jag fick se var lungan. Den var svart på grund av rökning. Så nu är det om möjligt, ännu mer säkert att jag ALDRIG kommer stoppa en cigarett i min mun! Sedan blev jag visad hjärtat. Som var enormt på grund av övervikt och högt blodtryck. I en av de stora ingångarna kunde man se hur det var fullt med små vita klumpar som satt ivägen för blodflödet. Det var kalcium-fierade fettklumpar. Än en gång blev jag varnad för söndersågade kroppsdelar, och fick ett nytt huvud uppvisat. Denna gång var det sågat åt andra hållet, med ett intakt ansikte (som jag inte såg). Det är otroligt vad med muskler som styr våra ögon har jag lärt mig idag. I övrigt var det inte mycket som skiljde sig från den första kroppen.

Innan vi avslutade min lilla privatlektion i anatomi tittade vi på de där tre små benen vi har i öronen. De hade plockat ur hammaren, städet och stigbygeln och tejpat upp dem på en svart kartongbit. Dom är verkligen små!

Jisses vilket långt inlägg, många av er kanske inte ens orkade hit trots att ni valde att fortsätta läsa. Men jag kände att jag behövde ventliera den här händelsen. Jag har känt mig lite illamående under kvällen måste jag erkänna, men det beror på den speciella lukten av alla kemikalier de badat kropparna i. Och den lukten har satt sig i näsan på mig. Det är lite jobbigt. Måste även säga att jag inte är så speciellt sugen på kött för tillfället. Men det är säkert glömt tills imorgon.

Det här, kära vänner, var historien om när jag såg mina första lik. Och jag svimmade inte. GO MIG!!! Godnatt

Barnprogram

Jag har sådana minnen från alla de här showerna. Alexandras och mitt brev till Dr. Kosmos, Sången till "en bok för dig" (dessutom älskade jag boken de läser i detta klippet). Sommarsången i Hajk - det är ju det somrigaste tvklippet EVER!
Minns ni också alla dom här?

Livet har sina goda stunder

Idag hände inget mer än glaskursen, jobbade lite mer på min tulpantavla.

Sen har jag mest vart innomhus, känner mig lite småkrasslig. Har tittat på svt play i flera timmar. Svensson Svensson, Livet i Fagervik, Saltön, Morgonsoffan, Rapport(!?), och så hittade jag gamla svartvita, ljudfria filmklipp från 1948 om en resa genom Sverige. Ett avsnitt handlade om Hjo! Så då längtade jag lite efter småstäder. Och tidigare i eftermiddags hittade jag massa gamla reklamfilmer på Youtube. Vilken nostalgi! Så nu har jag McDonald's "Livet har sina goda stunder" i huvudet. Sjöng den vid matbordet efter middagen idag lite halvhögt. Och för bebisen när föräldrarna satt bredvid. Sen kom jag på att "woops, tänk om den finns på engelska också?" Men de verkade inte reagera, så troligtvis inte!
Visade även Jeffrey lite klipp från Bert och Sunes sommar. Bland annat det där klippet när sunes pappa ska sälja "ni-ni-ni-ni-noooo, we call them winärbrääds" till det amerikanska basketlaget. Så nu säger Jeffrey det där heeela tiden om och om igen! Trots att han inte har en aning om vad det roliga är.

Imorgon ska vi till nått konst-jippo nere vid hamnen. Ska bli kul. Sedan är det au pair-möte, men jag vet inte om jag ska gå än. Vi i denna familj är lite väldigt mycket sura på hon som annordnar våra möten. Det imorgon går nämnligen ut på att vi ska måla väggarna i hennes nya hus. (Inte den enda anledningen). Så vi får se... Om jag inte går ska jag till square mall och shoppa på Colombus day rean!

Innan jag avslutar för idag vill jag bara gratulera min fina kusin Elin på födelsedagen, som tog slut för 3 minuter sedan. (Sex timmar och treminuter sedan för er där hemma!) Grattiskramar från mig!!!

You listen to WHAT!?

Ikväll var jag på middag med en syd-koreansk tjej jag träffat på franskan. Egentligen har vi inte pratat så mycket med varandra, men vi kom på att vi båda var utlänningar och i stort sett jämnåriga, så vi bytte telefonnummer och på den vägen är det. Hon är typ utbytesstudent från universitetet hemma i Korea och bor i en egen liten lägenhet och har en egen bil. Så i eftermiddags kom hon och hämtade mig. Vi åkte ner på stan och strosade omkring tills vi hittade en bra restaurang. Det blev en japanrestaurang med sushi och bläckfisksallad. Som ni förstår var det inte jag som beställde in det senare. Vi bestämde oss för att dela på en sushirulle och en sallad. Så när asiat-servitrisen kom med listan tänkte jag att mitt asiat-sällskap kunde få välja nått spännande. Till en början blev jag lite förskräckt över de skivade bläckfiskarmarna och gjorde mig beredd för Kina-metoden "in i munnen och svälj", men det visade sig vara riktigt gott! Och sushin var väldigt god, det var nån specialrulle med ål, rökt lax, avokado och getost!

Och jag fick beröm för mitt sätt att äta med kina-pinnar! Jag gjorde på det rätta sättet som hon aldrig förstått, trots att de äter med dem i Korea. Det var kul att höra! Så tack till min kines som lärde mig!

Efter middagen hittade vi ett litet café där vi stannade och åt dessert. Min första brownie och troligen sista, först efteråt mindes jag att jag inte gillar chokladkaka längre... Vi satt och pratade länge om kulturchockar och våra respektive länder. Plötsligt stannade hon upp och sa:
-"Wait, you come from Sweden, Sweden???"
-"Ehm...Yeah..." svarade jag, lite frågande.
-"My favorite song is from Sweden!!!"
Kära läsare, kan ni gissa vad hon lyssnar på!? KENT!!!!!! Vad är oddsen för att hitta en korean i Florida som lyssnar på Kent!?!?!?!?!? Jag skrattade så jag fick ont i magen. Hon drog upp sin lilla röda iPod och mycket riktigt, bland en massa konstiga kinestecken dyker orden "Socker" och "Kent" upp. Hon ville veta vad texten betyder, så jag fick lyssna och översätta. Så gott jag kunde vill säga, det är verkligen inte lätt att höra vad den där Jocke Berg mumlar i refrängerna. Men faktiskt stod jag ut med att lyssna mig igenom hela låten, tror att chocken dövade min lilla anti-kent-sida. Jag sitter fortfarande och gapar av förvåning när jag skriver detta. Vilken grej säger jag bara!
Jag har lärt mig lite koreanska idag, om man håller för näsan och säger onion (som i lök på engelska) så har man sagt hej. Och om man säger "hur mår du" lite slarvigt har man sagt vitt hår. Kan ju bli nödvändigt nån gång, kanske...
Hoppas verkligen att vi kommer fortsätta träffas. Hon var rolig! Hette föresten Nicole, om jag inte nämnt det tidigare.

Nu är det "the 70's show" maraton på abc family, så jag vet vad jag har att göra resten av kvällen!

Hejsvejs leverpastejs!

En svensk dag

Det började i morse med en tv-reklam för IKEA, den var i och för sig väldigt amerikansk men jag blir ju stolt som svensk i alla fall. Och där i bakgrunden stod den: allas vår BILLYS. Jag menar vilket svenskt hem har inte den bokhyllan stående någonstans? Personligen har jag ett ståtligt naturvitt exemplar i mitt rum där hemma.

I vilket fall... Under min lunch lyssnade jag på en skiva som heter "The idiot's guide to classic music" med 99 korta bitar ur klassiska verk. (Jag blir lika förvånad varje gång över hur mycket av den musik vi hör i filmer och reklam tydligen är gammal)! Av en ren slump tittar jag till i häftet och ser att Jussi Björling sjunger en av sångerna. När vi hade landskapstema i mellanstadiet berättade mamma om honom för mig, så jag visste att han var svensk.

På eftermiddagen somnade jag i soffan med Olivia på magen. När hon vaknade, vaknade jag också, och då var det en tv-reklam för Tempur-madrasser. Om och om igen sa den amerikanska rösten "our special Swedish material". Mycket trevlig att vakna till måste jag säga.

Nu på kvällen träffade jag svenska Sofia och pratade svenska. Vi åkte till mataffären, och vad tror ni inte jag hittar då? KNÄCKEBRÖD!!!!

Hederligt gammalt svenskt knäckebröd. Vilken lycka! Köpte två paket, Havre, som ni ser på bilden, och Rågi, fast dom kallar det Sourdough. Men det paketet står nere i skafferiet. Hade smakprov med mamman och pappan, dom verkade gilla det.

På bilden ser ni även min väldigt beigea heltäckningsmatta. Det är nog den renaste i huset. För jag har infört skoförbud i mitt rum. Det känns också ganska svenskt faktiskt.

Tja det var väl min dag i stort sett... Det är ju faktiskt så man blir lite varm i kroppen när man tänker på de små fotspår vårt lilla land satt ute i stora världen. Och efter mina dryga tre månader här har jag redan kommit fram till att jag vill leva, jag vill dö i norden. Allt är så annorlunda och krångligare här. Jag tänker på nått ordspråk just nu som skulle beskriva min känsla. Typ ränderna går aldrig ur en gammal katt. Finns det ett sådant? Eller har jag drömt det? Vad jag försöker säga är i alla fall att jag är för svensk för att bli amerikan. Så ni kan vara lugna, räkna med mig där hemma om tre fjärdedelars år! Godnatt!

100-inläggsjubileum

Okej, jag vet att det slarvats mycket med bloggandet, men det har hänt ganska mycket. I lördags var det tidig uppgång för att gå på öppet hus på en brandstation här i staden. Det var uppvisningar av släckningar och räddande ur torn. Uppställning av polisbilar, brandbilar och helikoptrar. Gratis mat (som vi självklart inte åt av). Gratisprylar. Clowner. Polishundar. Etc. Jag och de stora barnen hamnade i en liten barack där man fick öva på utrymning vid brand. Det var möblerat som ett liten lekstuga med pyttemöbler och en liten trapp som man skulle krypa baklänges nedför. Jag var trappans dubbla längd och det blev jätteknasigt när jag skulle ner. Jeffrey fick panik för att han trodde det var på riktigt eftersom de satte på rökmaskinen och försökte tränga sig förbi mig när jag försökte slingra mig ner för yttepyttetrappan. Och mitt i allt tappade jag min sko så dom fick stänga av röken och försöka hitta den. Men nu vet jag i alla fall hur man gör, och främst hur man INTE gör vid en brand.
Sedan fick jag sitta i en polishelikopter, det var nästan lite spännande. Sedan fick mamman för sig att hon skulle fota mig med alla poliser, brandmän och piloter hon kunde se. Det blev sååååååå pinsamt. Hon bara: "Hi! She's from Sweden, can we take a picture?" om och om och om igen.

Senare på dagen blev det dags för min glaskonstkurs. Det var jag och tre 50+ kvinnor som var jättefnittriga för gubbläraren. Men själva skärandet i glas var riktigt roande. Jobbar på en tulpan. Bilder kommer.

Efter det var jag pappan och Emily på fågelskådning fram till middagen. Vi såg två bald eagels, en rosa spoonbill, ett x antal great blue nånting, massa gröna papegojor, nån svart fågel med rött huvud, ett par storkar, nån trana och nån sorts småfågel. Är ju inte så jätteinsatt i fåglar, men det var intressant att se lite annorlunda djurliv.

På söndagen var vi på Bethoveen-konsert på operahuset downtown. Det var mysigt. Det var en familjekonsert, så ett litet skådespel pågick undertiden. Emily grät i slutet för hon tyckte så synd om Bethoveen för att han blev sjuk och dog. Jeffrey sa "Why are you crying, he's a bad guy" - ingen fattar varför. När ett stycke spelades ryckte Jeffrey till och man såg att han kände igen det. Pappan viskade försiktigt att det var Bethoveen, då höjer Jeffrey rösten och säger "NO, this is EVIL!" Alla huvuden runt omkring oss vänder på sig. Föräldrarna skäms, jag skrattar ihjäl mig. (Ni som har sett Disney's Fantasia skulle förstå varför han sa så).
I slutet av konserten hör jag en liten flicka bakom mig säga "I know this song, it's Barbie!!!" Undra om det är så Bethoveen vill bli ihågkommen, som Evil och Barbie??

Igårkväll, när jag hade tänkt blogga drog mamman med mig till en partyaffär full med Halloweengrejer. Det var helt maxat där inne! Har nog aldrig sett så mycket färg i hela mitt liv. Hittade en Scooby Doo dräkt som var jättetuff, men den kostade 70 dollar, det tyckte jag var lite mycket. Så jag vet fortfarande inte vad jag ska va på Halloween.

Så, nu har ni hört min jättelånga ursäkt. Ikväll var jag på fotbollsträning igen och babblade av mig på svenska. Det är alltid trevligt att få göra det.

Och nu är jag trött. Hörs senare igen! Godnatt

Pop-Tarts

Tänkte att jag skulle dela med mig av min lilla chocolate-chip-cookie-dough-pop-tart-upplevelse. Det är ju trots allt den grej med flest outtalbara ingredienser jag ätit på två månader:

ENRICHED FLOUR (WHEAT FLOUR, NIACINAMIDE, REDUCED IRON, THIAMIN MONONITRATE [VITAMIN B1], RIBOFLAVIN [VITAMIN B2], FOLIC ACID), SUGAR, VEGETABLE OIL (SOYBEAN, COTTONSEED AND HYDROGENATED COTTONSEED OIL† WITH TBHQ AND CITRIC ACID FOR FRESHNESS), HIGH FRUCTOSE CORN SYRUP, DEXTROSE, CORN SYRUP, SEMI-SWEET CHOCOLATE CHIPS (SUGAR, CHOCOLATE, COCOA BUTTER, DEXTROSE, SOY LECITHIN), CONTAINS TWO PERCENT OR LESS OF CRACKER MEAL, SALT, MODIFIED CORN STARCH, LEAVENING (BAKING SODA, SODIUM ALUMINUM PHOSPHATE), CORNSTARCH, NATURAL AND ARTIFICIAL FLAVORS, CARAMEL COLOR, NONFAT MILK, GELATIN, MONO- AND DIGLYCERIDES, SODIUM STEAROYL LACTYLATE, YELLOW #6 LAKE, DATEM, BLUE #2 LAKE, XANTHAN GUM, COLOR ADDED, RED #40 LAKE, SOY LECITHIN, YELLOW #5 LAKE, NIACINAMIDE, REDUCED IRON, DRIED EGG WHITES, VITAMIN A PALMITATE, PYRIDOXINE HYDROCHLORIDE (VITAMIN B6), RIBOFLAVIN (VITAMIN B2), THIAMIN HYDROCHLORIDE (VITAMIN B1), FOLIC ACID. †LESS THAN 0.5g TRANS FAT PER SERVING

Som ni ser är det ungefär 100 olika namn på socker där i, och det kändes verkligen! Den var sååååååå sööööööt! Nästan lite känsla av att äta en enda stor sockerbit med lite läskig bismak av choklad.

Jag rostade den i vår lilla toaster. Tänkte att det är lättare att rengöra den än brödrosten från smält glasyr, trots att det stod att man skulle rosta i brödrosten.

Sedan var det bara att hugga in.

Men som sagt, det var ingen hit! Och jag förstår absolut inte hur någon kan får för sig att äta en sån där till frukost.

I'm in heaven!!!

Jag älskar Sofia från Falun!!!
När hennes värdbarn hade fotboll körde hon iväg mig till en affär så jag fick välja och vraka bland socker och sött!!! Jag kom hem med olika sorters choklad, glass (B&J som åts på vägen hem), ett paket kakor, tuggummi, pop tarts (typ kakor som man kan rosta, ska tydligen vara goda, och anses som frukost av amerikanska barn - med undantag från mina...), tidningar och tandkräm. Vilken lycka!

På vägen hem från fotbollsplanen, 100 meter från mitt hus, blev jag förfrågad av 3(!!!) bilar om jag behövde skjuts hem. Dom tål verkligen inte att se folk som promenerear, promenaerea, promenerar, oj vad svårt det var att skriva det ordet fort!

Näe, nu mår jag lite illa. Vräkte i mig lite mycket choklad alldeles för fort. Borde gå och lägga mig. Hade tänkt se på Grey's ikväll, men det har dom ställt in för nått president-jippo. Så jag får drömma om nått skoj istället.

Ofrivillig halloween-dekoration

Har hittat ett spindelnät på insidan av mitt fönster här bredvid sängen. Ni som följt min blogg vet att det finns lite sådär halvläskiga spindlar här i värmen. Och ni som känner mig vet att det åtta-armade djuret inte tillhör mina favoriter.
Nu befinner jag mig i stadiet där jag försöker komma på om jag ska 1) låta det vara för att jag inte vill peta på det, eller 2) ta itu med saken och ta bort det.
I skrivandets stund slog mitt hjärta en extra volt, tittade mot hörnet ni ser på bilden och såg en svart centimeterstor spindel på glaset. Som tur är sitter den på utsidan!
Undra om den kunde läsa mina tankar på något sätt och satte sig där som ett hot för att jag inte ska ta bort den andra spindelns nät. Ni vet, lite "Bråkar du med honom, bråkar du med hela Rosengård"- syndromet sådär...

Nu ska jag på fotbollsträning (lugn ba lugn, ska bara titta på!). Hej så länge!

Bonsoir

Moi har precis haft min första franskalektion. Innan jag åkte blev jag nervös och tänkte "hjälp, "tänk om alla andra kan jättemycket" och "är jag dum i huvudet??? Jag hatar ju franska, varför valde jag det?!" Jag menar, jag läste det i fem år och minns inte ett enda ögonblick jag tyckte det var kul. (Okej, jag har några härliga minnen måste jag erkänna, typ en liten dialog om drakar eller kanske en liten bok med kuliga glosor. Sången om Champs-Élysées har också en väldigt speciell plats i mitt hjärta måste jag erkänna).
Men jag kan bara säga en sak om lektionen idag: Jag älskar det!!!
Fröken är en 50+ fransyska som knappt kan engelska och är hur flummig som helst! De andra eleverna kan absolut ingenting och uttalar bonjour 'bann-djaur' (med ett amerikanskt r på slutet så klart). När vi kom till ordet au revoir, var det en tjej som tänkte efter lite och sa "åh! är det det som rachael i vänner säger?", jag nickade och hon svarade "det är det enda ordet jag kan på franska!"
Vi läste lite dialoger och fick pröva att bygga lite egna meningar. Automatiskt ville jag ju svara med högstadie- (och gymnasie...) svaren, typ "tu veux une glace?"eller kanske "Qu'est-que tu as fait au jour d'hui?" men det hade blivit ALLDELES för svårt för den andre. Så jag fick nöja mig med "ca va". Det var en väldig lättnad att det var på en så pass låg nivå.
I vår lilla klass på nio studenter var det en annan utlänning, en Kim från sydkorea. Fröken frågade henne vart hon kom ifrån och hur länge hon varit här, hon svarade 2 månader och de andra studenterna bröt ut i ett "Wooow! två månader? det låter som du har bott här i flera år!" (Det gjorde det inte...). Efteråt frågade jag henne lite om vad hon gjorde här och sa att jag är en au pair från sverige sedan två månader också. Det hörde några av de andra och då bröt de ut i ett "NOOOO WAAAAAY!? Jag trodde du var amerikan!". Måste säga att man alltid blir lika lycklig av att höra att ens engelska är bra!
Jag har tio roliga franskalektioner att se fram emot!

Just nu sitter jag och smaskar IKEAchoklad som mina svenska barn har skickat till mig! Smaskelismask. Fast nu blidde klockan mycket, måste sova.
Bonne nuit.