En oförglömlig helg!

12.30 mitt i natta står jag redo att bli upphämtad av tyska Rita.

12.45 har jag fortfarande inte sett nån bil.

Jag ringer henne och får reda på att hon väntar på Anna från Colombia som ska få skjuts dit, sedan ska de hämta mig. Vid 1.45 dyker de upp och tillsammans åker vi och hämtar svenska Maja som är ny här och bor i en närliggande stad. Vi åker vilse. Strax efter 2.30 hittar vi hennes hus och kan åka vidare till tyska Sabrina. Vi kommer till henne 3.30.

3 timmar och 15 minuter senare ska en buss hämta upp oss på vårat hostel i Miami. Enligt GPS:en kommer vi vara där om 4 timmar.

Den flera mils långa, spikraka motorvägen från väst- till östkusten ligger i en öde träskmark. Och eftersom vi var sena, och eftersom vår "chaufför" var en autobahn-skolad förare, gasade vi på lite extra. Det var ju ingen annan där så långt ögat kunde nå. Trodde vi. Plötsligt lyses hela bilen upp av blåröda ljus. Så ja, ni kan ju gissa vad som hände sen. Vi fick stanna och Sabrina fick visa körkort och tillslut kunde vi åka där ifrån med en härlig bot på $265 ($53 per skalle eftersom vi ville dela på den).

Jag vet att det var väldigt oansvarigt och dumt, men jag kan inte låta bli att tycka att det egentligen är ganska... ganska coolt att kunna säga att man blivit "pulled over" av en amerikansk polis. Eller coolt är fel ord, men det var inte Josefin, Sabrina, Maja, Rita och Anna som satt där i bilen. Vi var Hollywoodskådisar i en storfilm. Så kändes det faktiskt.

Med nöd och näppe han vi faktiskt med bussen, vi lyckades ta igen mycket tid innan vi blev stoppade. Vi behöver ju inte gå in på siffror, men hade vi kört 3 m/h fortare hade det tagit oss till domstolen...

4 timmar och en värdelös James Bond-rulle senare var vi framme. Trodde filmen drev med fenomenet 007 fram till de sista 10 minuterna, så dålig var den. Har tappat all respekt för Bondfilmer nu.
Key West var en jättesöt liten ö, lite för mycket turister och lite för dyrt, men annars var det toppen. Vi fotade oss vid bland annat monumentet för kontinenten Amerikas sydligaste punkt och Key Wests "Gay & Lesbian Community Center", badade lite samt strosade omkring och sög in atmosfären. Jo, jag hade jeans på mig, sa ju att vi kom fram till bussen med nöd och näppe, hann inte byta om till kjol.

På bussresan hem igen visade dom Titanic, vi satt och snyftade alla fem.
När vi kom fram till South Beach Miami där vi bodde checkade vi in och ringde upp en au pair som bytte från Sarasota till Miami för att fråga vad att göra när man är under 21 i denna partystad. Det finns tydligen inget alls, så hon bjöd istället in oss till nån hemmafest hos hennes kompisar 5 minuters taxiresa från oss. När vi kom fram och kackade på visade det sig att det var fyra argentinska snubbar med kass engelska som hade festen. Vi hade i och för sig Anna som kunde översätta spanskan, men det blev ändå inte så bra, så det slutade med att killarna satt i soffan och kollade på datorn och vi satt vid köksbordet och pratade för sig. Efter nån timme kom au pairen med kompisar och det blev lite mer livat, men ändå stendött. Så vi drog tillbaks till hostelet där det fanns en jacuzzi uppe på taket. Maja hade träffat på två andra svenskar som bodde där, Johannes och Gustav, som hängde där uppe tillsammans med en italiensk fotograf och ett nerdrogat par.

Man kan säga att jag samlar på människor, jag har alltid varit fascinerad av olika personers sätt att tänka och reagera, prata och bara vara sig själva. Gustav visade sig vara en riktig vinstlott till min lilla samling. En riktig raritet vill jag påstå. Han var en tvättäkta Stockholmsbrat!!! En sån där som man hört talas om, men inte riktigt vill tro på att den existerar. Han var 23 år och bodde uppe i New York sedan tre år där han pluggade lite och levde på sin pappas pengar, något han gärna nämnde om och om igen. Ursprungligen uppväxt på Djursholm och visade sitt hus på Google Maps två gånger samt ön hans familj äger. Han visade även att han var folkboförd på den adressen bara så att jag inte skulle tro att han ljög. Fast det gjorde jag inte alls, han var så äkta som man bara kunde bli. Dialekten satt som en smäck. Och när han gravallvarligt spelade upp två egeninspelade låtar jag hittade i hans dator och övertygat sa att om han ställde upp i idol så skulle han vinna lätt, så fanns det ingen tvekan. Han ÄR det som Hey Baberiba driver med helt på riktigt! Det bästa var ju när jag frågade vad han gjorde förrutom att plugga, då svarade han att han letar efter en t-shirt. Ett samarbete mellan Vouge, Kate Moss, Louis Vuitton och Gucci. Den finns i några få ex, och han ska ha ett. Ordinarie pris är cirka 5000:- fick jag veta, han var beredd att betala tre, fyra gånger mer. Den var inte ens snygg!!!!

De andra blev sugna på pizza och drog iväg på jakt, men vi var mitt uppe i diskussioner om hans resa i Asien med sina vänner vid namn som Erik von Schlagerhök och Noppe af Oxjärpe, så vi stannade kvar uppe på taket. Efter ett tag skulle han bada i jacuzzin, vattnet skiftade i gult och jag tyckte mig se hudflagor flyta omkring i bubblandet. Det fanns inte en chans på miljonen att jag skulle sätta mig i karet. Jag vägrade om och om igen. Tillslut bara stirrade han på mig och sa förvånat: "Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som var mer fiiiiiiiiiin iiiiiiii kanten än jag, och jag är verkligen rädd för smuts" på sin grövsta stockholmska. Jag skrattade så jag grät åt det. Jag har fått höra att jag är det många gånger förrut i mitt liv, men att höra det från honom kändes absurbt efter att han berättat om sin levnadsstil och standard.
Snart var jag välkommen att låna hans lägenhet i NY samt komma på hans årliga sommarfest hemma i huset med "8 badrum, 16 sovrum och pool stor som en mindre fotbollsplan".

De andra kom tillbaka med pizza och Gustav skulle DJ:a eftersom han hade både senaste iPoden, en sprillans ny macbook och tillhörande portabelt ljudsystem. Han bara: "Nu ska jag spela min favoritlåt för dig", och ur högtalarna börjar Lotta Engberg sjunga Kär och galen. Följt av trasdockorna och Black Jack med Inget stoppar oss nu, när jag fick önska musik blev det självklart Sommar och Sol från HAJK. Det kändes så härligt att sitta på ett tak mitt i natten i Miami och lyssna på svensk dansbandsmusik.

På söndagen vaknade jag efter två timmars sömn av att solen sken starkt utanför fönstret. Vi gav oss ut på stranden, det var så vackert att man ville fälla en liten tår. Blå himmel, turkost vatten, beige strand och vita höghus i bakgrunden. Sedan åkte vi runt ett bra tag i staden, mest för att vi åkte vilse om och om igen. Knapprade in Downtown i GPS:en. Det visade sig vara en spansk del av staden (=slum). Varannan människa var hög på diverse substanser och butikerna sålde fejk och billigt. Ganska snart insåg vi att vi inte ville stanna där så vi åkte tillbaka till stranden. Trafiken var vid det här laget galen, det pågick en vin och matmässa där nere. Tillslut fick vi i alla fall en parkering och gjorde shoppingstråket samt fotade lite nere på beachen. Det blev dags att dra sig hemmåt, och vi var inte de enda med de tankarna, det tog oss två timmar att komma ut ur Miami.

Vi åkte till Hollywood, jo det är sant, och åt kinesmat. Trötta och hungriga som vi var blev middan jätteskoj. Jag skrattade konstant. På slutet fick vi fortune cookies och jag skulle läsa upp Sabrinas för henne. "You're gonna get a ticket on your way home" sa jag och tyckte jag var jätterolig, vi båda vek oss dubbla av skratt och kippade efter luft. Nu kunde även hon skratta åt det.
Stannade en sista gång på Starbucks i Hollywood, där inne hittade jag Starbuckskoppar från Designhuset i Stockholm (vilket är märkligt då vi inte har kedjan), Rita och Sabrina tyckte det var fruktansvärt kul att vi inte kunde komma med mer kreativ design än så. Med kaffedrinkar i handen gick vi ut och såg att en polisbil hade parkerat två rutor ifrån oss. "Dom väntar på oss" garvade vi, och kunde självklart inte motstå att ta kort. Hur ballt är det inte med Hollywood Police egentligen!?

Resten av resan gick bra, Maja sov, Anna och jag roade oss med att ställa in våra iPodar på olika språk och försöka hitta samt lära ut varandras språk till varandra. Hon lärde sig Prosit, och jag fick veta att när någon nyser på spanska säger man "salu" (hälsa), nyser personen igen säger man "dinéros" (pengar) och en tredje gång "amor" (kärlek). Jag glömde fråga vadsom händer om en person nyser fyra gånger... Rita var DJ och Sabrina körde. På rätt hastighet. Varje gång någon körde förbi oss skrek vi "Speeder!!" och de tre gångerna vi körde förbi polisbilar som stoppat speedarna skrek vi "Suckers!".
Kom hem vid 12.40 måndag morgon och somnade som en stock.

Våran chaffis in action runt 10.30 pm.

Ja, det var min helg i stort sett. Duktig är du som orkat läsa. Nästa inlägg blir kortare, jag lovar!
Tack och hej!