Kinesisk japanmat av spansk kock

Idag fyller mamman år. Eftersom jag bor i en tidiga-mornar-familj tänkte jag att de säkert redan sjungit för henne. Men icke sa Nicke. Imorse studsade jag ner för trappen med ett paket innehållande en Kosta Boda-skål i handen, som jag gav till henne och önskade Happy Birthday! Då visar det sig att familjen glömt bort det, inklusive hon själv påstod hon. Barnen började gråta för att de inte hade något att ge, och pappan frågade viskande till mig om jag kunde barnvakta ikväll så de kunde gå på restaurang, mamman blev glad och sa att hon älskade skålen, kramade och gav mig en puss på kinden.
Det blev nästan lite jobbigt, jag fick ju liksom resten av familjen att skämmas. Men men, det slutade bra i alla fall!

Nu på kvällen var vi allihopa på restaurang istället. Det var en "autentisk kinesrestaurang" med sushi och stek som specialitet. Borden var fyrkantigt u-formade (hoppas ni fattar vad jag menar) med en stor elektrisk stekskiva i mitten. Man fick en egen kock som sedan stekte maten på denna stekskiva och underhöll. Vår kock var varken kines eller japan. Han hette Carlos och bröt på spanska. Men jädrans vilken humor den mannen hade! Han jonglerade med skålar, stekspadar och räkstjärtar (!?). Byggde lökvulkaner som han tände eld på. Formade allt han stekte till roliga figurer. Men skrattade mest gjorde jag när han hotade att spruta "kinesisk ketchup" (läs soja), som han hade i ketchupflaskor, över mig. Han hällde lite på maten han stekte och lyckades byta flaska utan att jag såg det. Rätt som det är riktar han flaskan mot mig och ut kommer ett långt gummisnöre som träffar mig i ansiktet. Jag blev så rädd! Som plåster på såret fick jag en av räkstjärtarna han tidigare jonglerat med.
Jag åt stekt tonfiskfilé med stekt ris, stekta grönsaker, stekta räkor. Allt var verkligen gott, ett avbrott från hälsomaten här hemma. Mamman beställde till och med in två kulor glass som vi delade på! Det får ju inte bli för onyttigt... Hörde även pappan säga till mamman: "kankse vi kan fråga dom att skippa saltet nästa gång?". Så ikväll har jag antagligen för första gången på snart tre veckor fått i mig salt och socker. Inte illa. Men jisses vad mätt jag har varit hela kvällen! Var tvungen att rasta hunden lite för att få maten att sjunka ner lite.

I övrigt har det inte hänt så mycket under dagen. Vaktade de stora barnen igen och lärde dem en av lekarnas lek: "Bird, fish or in between". Dom älskade den, men fattade inte riktigt reglerna. Hur det nu kan gå till? Dessutom ville de inte gömma en nyckel, utan en stor boll. Det tog 2 sekunder att hitta den varje gång. Vi lekte i en timme. Räkna ut hur många omgångar det blev. Det vågar inte jag.

Visade även Emily Emmas, Vickans och min lilla hemsnickrade film Uppsala - The Movie. Förväntade mig att hon skulle gapskratta. Men hon bara stirrade, har aldrig sett så stora ögon i hela mitt liv tror jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det...
Förresten Emma och Viktoria: Pappan sa ordet "tuition" till mig här om dagen vid middagsbordet. Jag satte maten i halsen för jag började skratta så. Fick ursäktande gå därifrån och hosta klart. När jag kom tillbaka var jag ju tvungen att berätta varför, så snart har vi en tittare till! Hahaha!

Nej, nu ska jag sova. Kram på er alla!
Extra stor kram till Ella och hennes finger. Krya på dig gullunge!