Mamma Meah!

Idag har det inte hänt så mycket. Tog de stora barnen på en morgonpromenad, de på cyklar, jag gick. Vi kom in i tredje kvarteret och hamnade utanför ett hus. Innan jag visste ordet av hade ungarna plingat på, fått ut en annan unge, den tjejens mamma slängt ut flickans alla uteleksaker på gatan, ställt fram en stol åt mig och gett mig ett stort glas vatten. Jag hade hamnat på min första "playdate".
Den lilla flickan, Meah (uttalas Mia), var den mest bortskämda ungen jag någonsin träffat. Hon hade allt man kan önska sig - i materiella saker. En Barbiecykel, en Barbiesparkcykel, Barbieinlines, en full size Barbie Jeep, nåja full size för ett barn... men ändå! bara för att nämna några saker.
Hon är ett adopterat ensambarn som antagligen fått allt hon pekat på i sitt liv. När min Emily frågade henne om hon inte önskade sig syskon svarade hon att "näej, hon kunde inte tänka sig att dela sina leksaker med någon annan".
Meah tröttnade snart på att leka på gatan, hon vill ta med oss in på gården. Så vi (Emily, Jeffrey och jag) städade upp efter oss och följde efter henne bakom planket som omringade trädgården.
Där väntade en lekplats size Båtparken vid Almtunakyrkan + pool med Jacuzzi och hennes uppblåsbara Barbiemadrasser.
Som om det inte skulle vara nog: Hon tog även med oss in. Huset fullkomligt drunknade i foton på henne. Det var ingen tvekan om vem som var gud i detta hushåll. Barnen satte igång att spela Wii Sports och mamman, som var tvungen att jobba hela tiden, låste in sig i sitt kontor. Så jag tog mig en liten oguidad tur i huset. Det såg i stort sett ut som det jag bor i, bortsett från att allt var vitt istället för beiget. Och bortsett från alla fotografier så klart. I köket hade de till och med ett inglasat Kellog's Frosties Paket med Meah på bild bredvid tigern Tony.
Nu började jag känna att jag var i USA på riktigt - överflödets och överdrivandets land.
Två timmar senare börjad det bli dags för oss att gå hem och laga lunch, så jag knackade på mammans kontorsdörr och tackade för oss. Hon kramade om mig och sa att vi var välkomna när som helst, eftersom Meah är ensamt barn älskar dom att ha folk över där.
Så vi får väl se, kanske hamnar jag i Meahs himmelvärld senare igen!

I övrigt har det inte hänt något speciellt. Tog en liten simtur nu på kvällskvisten och såg lite OS med föräldrarna...

Sov så gott