Happy b-day to me!

Först vill jag börja med att tacka för all uppvaktning på min födelsedag idag. Kort på posten, presenter, facebookhälsningar, sms, telefonsamtal, e-mail, msn-hälsningar... Jag blev så glad för dem alla! Och riktigt rörd över hur många av er som kommit ihåg min stora dag! Tack, tack, TACK!!! Ni är helt underbara var och en av er, och jag är så lycklig över att få känna er! Tack igen!

Idag kom vi alltså hem från semestern. Det har varit kul, för det mesta. Ibland blir jag bara lite... irriterad på de individer jag lever med. Men så blir det väl lätt när man inte delar samma bakgrund och värderingar av vad en semester ska innehålla.
Jag har fått se mycket, och då menar jättemycket, natur. Vi stannade i varenda state park mellan Sarasota och Key Largo. Helt allvarligt. Det var 6 stycken. Och träden skiljer sig inte så mycket däremellan, men jag fick se Poison Ivy och ett träd som luktade skunk om man skakade på det. Dom växterna hade jag inte sett förrut. Tuffast var ett ställe mitt ute i ingenstans som hade ett djursjukhus med massor av bland annat djur som folk haft i ägo, och som inte kan släppas ut i det vilda. Fick se massa ormar (den farligaste hade jag faktiskt sett i det vilda tidigare), massa olika slags sköldpaddor, tvättbjörnar, skunkar, ugglor, kalkoner, rådjur, örnar, papegojor, bältdjur, alligatorer, krokodiler, lodjur och tuffast av allt - Floridas "state animal", den mycket sällsynta Pantern. Det finns ungefär 100 stycken kvar, jag fick se 4.
Framme på ön bodde vi på en liten resort vid vattnet. Det fanns en liten båthamn, strand, tennisbana, pool och affär. Vi badade i havet och poolen, fiskade i hamnen, var på fotoutställning, kollade på ännu mer natur, tittade på fåglar, och det bästa: snroklade.
Föräldrarna och de två äldsta barnen åkte och snorklade medan jag vaktade bebisen en dag. När de kom tillbaka sa de att det hade varit så bra att de bokat in mig på sunset-snorklingen så jag skulle få uppleva det också. Jag packade baddräkt och handduk och begav mig iväg. Jag har aldrig snorklat förr, och jag säg fram emot det med skräckblandad förtjusning. Till skräckdelen hör det till att jag är (och detta vet inte många om) rädd för sjöbottnar. Jag gillar inte när man inte kan se sanden, för jag tror att nått farligt djur som vill äta upp mig ska lura i sjögräset eller tången som finns där. Så att befinna sig mitt ute i Atlanten på halvdjupt vatten utan möjlighet att springa snabbt upp på land, var en inte helt trevlig tanke. Vem vet dessutom vilka djur som väntar på mig därute? Och sen att jag skulle vara utan direkt sällskap!
En timmes båtresa rakt ut från land står jag iklädd snorkel, cyklop, snorkelväst och simfötter, med huvudet fullt av instruktioner och ska ta mig ner i vattnet. Jag väljer stegen istället för att, hoppa direkt från kanten. Det skulle jag inte gjort, jag halkade och gjorde världens magplask ner i havet. Menmen, nu var jag nere och tittar mot bottnen. Sjögräs. Massa sjögräs. Bara sjögräs, konstaterade jag med lite rysningar. Såg dock att de andra simmat bortåt, så jag styrde åt samma håll och försökte finurla ut hur man simmar på bäst sätt med all utrustning. Plötsligt tog sjögräsmattan slut, och en bit bort i sanden kunde jag ana ett par stenbumlingar. Där var korallrevet jag letat efter! Möttes av ett stim av gul-, svart- och silverfärgade randiga fiskar när jag simmade in över de koralltäckta stenarna. Det var så vackert och jag kände mig som lilla sjöjungfrun, eller hitta Nemo-Nemo. Någon minut eller två senare får jag panik. Under mig ligger en haj. EN GIGANTISK HAJ!!! Jag vet inte mycket om fisk, men jag vet när jag ser en haj. Fenan på ryggen, den grå färgen på hyn utan fjäll, de läskiga ögonen. Att se en haj i vitögat har fått en helt ny innebörd för mig. Så fort jag bara kunde sparkade jag mig bort mot båten. Det var vatten i snorkeln och jag hyperventilerade och var säker på att jag när som helst skulle bli av med en fot eller två närsomhelst. I säkerhet uppe på båten frågade jag instruktören om hajar, och hon sa att det var ingen fara, så länge man inte provocerade dem så gjorde de inget. Det gjorde mig lite lugnare och jag hoppade ner igen. Denna gång lite mer smärtfritt. Såg hajen en gång till, fast då var den på väg bortåt. Sen höll jag även på att simma in i en grupp Barracudor, halvstora fiskar med vassa tänder som de visade för mig. Men i övrigt var snorkling en fantastisk upplevelse som jag definitivt ska göra igen!

Idag har vi mest åkt bil hem. Nu på kvällen var familjen och jag på restaurang och åt god mat. När vi kom hem igen hade vi presentöppning, jag fick ett fint halsband med en palm-berlock på, samt matchande örhängen. Av Emily fick jag en quarter, en dime, en nickel och en penny. Alltså fyra slags mynt, som jag skulle ha som souvenir från USA. Av Jeffrey fick jag en femdollarssedel som jag inte ville ta emot, då grät han. Det visade sig även att hunden hade kissat på min plats i soffan, det kanske är en jättefin hundgest eller nått...? Mormorn var ändå roligast, hon fick reda på att jag fyllde år först igår kväll, så imorse när vi vaknade (vi sov hos dem en natt för att hämta hunden som de vaktat) ringde hon QVC, en tvkanal som visar tv-shop 24 timmar om dygnet, och beställde nått som ska komma senare till mig.
Efter att barnen hade somnat, tog mamman fram dessert till oss två. Key Lime Pie, som hon smugglat med sig hem från restaurangen. Det var ingen jordgubbstårta direkt, men efter nästan ett år i detta hushåll är det stort!

Imorgon ska jag träffa kompisar och fira igen. Ser fram emot det! Fast nu ser jag fram emot en riktig säng. Som inte är en luftmadrass eller bäddsoffa. Mmmmm...
Godnatt alla ni fina läsare och vänner. Tack igen!