Det är svårt att beskriva hur jag känner, men jag blir nästan rastlös av att sitta och försöka komma ihåg hur allt ser ut, detaljer så som vart just den där boken står i bokhyllan, eller vilket håll gummistövelskrukan står vinklad åt på fönsterbrädet. På ett sätt känns det som om jag var där förra veckan och pillade lite på tjejmils- och blodomloppetmedaljerna som hänger på högra hörnet av min spegel. Jag ser det så tydligt, fast å andra sidan känner jag inte känslan i fingrarna lika klart. Det gör mig frustrerad. Som om minnet tynat bort i kanten. Trots att jag var där nyss. Sen tar förnuftet till och säger åt mig att jag varit borta länge, att jag inte alls behöver komma ihåg om mattan ligger med stearinfläckssidan upp eller inte.
Det känns så vrickat att tänka på mitt rum. Jag har verkligen inte ägnat många tankar åt det, men nu när jag vet att vi snart återförenas så känns det plötsligt väldigt viktigt.
Det är väl underbart att man med dagens teknik inte är längre bort än en googlesökning för att få tillbaka försvunna minnen. För observanta har jag ju då lyckats luska fram både ett ostädat hörn av mitt rum, samt badrumshyllorna jag nämnde ovan.
Jag kan inte sluta le!
Men som sagt, den 10 augusti klockan 11.20 förväntar jag mig samlad folkskara på Arlanda med svenska flaggor och bärhjälp. Vi ses då!
Godnatt!
3 kommentarer:
Hräligt ;) ska genast skrivas upp i almanackan!
upppskrivet och ihågkommet
Berggrens
Det blir en jättebra present:)
Skicka en kommentar