Att leka frisör.

Jag har precis färgat håret alldeles själv. Mina slingor, som jag gjorde i november, var mer än en decimeter ner från hjässan = inte snyggt. Alls. Så jag bestämde mig för att hemmafärga. Det var mycket, mycket spännande eftersom jag aldrig gjort det utan mammas hjälp förrut. Jag såg framför mig hur jag skulle få bruna fläckar i hela pannan, nacken samt på öronen, en allergisk reaktion eller en oigenkännerlig hårfärg. Men än så länge har det gått ganska bra verkar det som (fast de där läskiga allergireaktionerna kan ta upp till 48 timmar att ploppa upp varnar ju asken för...). Håret blev ganska mycket min naturliga färg, kanske en aning rödare på toppen, fast ändå inte rött. Och de gamla urblekta topparna ser nu bara lite lätt solbrända ut. I alla fall i lampljus, jag kanske brister ut i tårar imorgonbitti när jag ser hur det verkligen ser ut! Men är det så, så är det inte värre än att ta en nyans mörkare ny omgång i håret, så borde det bli bra. Vi får se!
Det luktar väldigt starkt om det där medlet man duttar i, säkert inte alls bra att andas in, vilket jag självklart har gjort, så nu är det lite grumligt i hjärnan. Får sova på den saken.

Oj, så märkligt det är att se mig själv med jämnmörkt hår! Fast nu ser det ju i alla fall naturligt ut med mina mörka ögonbryn.

I övrigt har större delen av eftermiddagen ägnats åt att samtala med min käre vän Ellen och planera vår resa genom USA vi ska genomföra i höst innan jag kommer hem. Det ska bli så kul! Vi har många bra förslag på ställen och saker vi vill göra.
-Ellen, om du läser detta: Pappan tror att vi kan åka och hälsa på hans brorsa i Portland, Oregon, om vi vill. Då kunde vi få se en vulkan, sa han. Brorsan vet ej om detta än, men vad sägs?

Jao, jao. Nu är det läggdags och Twilightläsning. Började på boken igen igår, det är nog fjärde gången nu på ett tag. Jag hade helt glömt bort hur bra den var!

Godnatt!