20-årskris?

Träffade Sofia för en stund sen, Vi hittade en kyrkogård i närheten av mig där vi satte oss och pratade. (En aning udda, jag vet, men det var rofyllt där). Vi pratade mycket om framtiden idag. Hon hade tittat på lägenheter i de städer hon sökt program. Så vuxet det låter, att titta på lägenheter.
Sen kom jag på att herre min jösses, jag fyller 20 om 1 månad och 8 dagar. 20. 20! Tjugo hela år. Det är ju inte klokt. Ska man inte vara vuxen när man fyller så mycket? Jag är ju bara....bara, mig. Och jag är verkligen inte vuxen. Egentligen är jag 13 och ska ha prov på engelska glosor imorgon. Grönsaker och frukt handlar det om. Och jag är livrädd för vad Kerstin Selander ska hitta på för kluriga frågor denna gång.
Så känns det. Trots att jag vet att jag på riktigt är 19 år, 10 månader och 23 dagar, för så står det ju i mitt pass. Och trots att jag vet att jag inte alls ska ha prov, jag går inte ens i skolan. Dessutom så kan jag numera läsa och förstå vilket engelskt recept som helst på grönsakssoppa. j
Jag skulle till och med kunna skriva mitt eget - med olika exotiska kryddor i. Nemas problemas.
Men 20!? Näe.

I kvällen avsnitt av Resan har vi kommit till Kanada. Det var det sista klippet som spelades in, vi är en aning trötta och batteriet dog plötsligt. Dock är det inte det sista avsnittet, det kommer fler kära fans, visar dem bara i lite oordning.

Ni ska bara veta hur vi kämpade för att få ett kanadensiskt ord. Vi jagade folk som inte var där, och letade folk utanför affärerna som precis hade stängt. Det slutade med att jag fick tag på en kille som satt vid ett barnpysselbord och mekade med en penna. Sä här lät det ungefär.
Jag: Hej, finns det nått speciellt kanadensiskt ord?
Kille: Va?...ehm, näej.
J: Men asså, nått ord me dialekt går bra, nått måste ju finnas!
K: Ehm... Alltså, vi pratar engelska i Kanada.
J: Ja, jo, men ni måste ju ha nått ord som inte används här lika ofta.
K: Näe, det är samma.
J: Jaha, tack då.

Efteråt har jag fått höra att de tydligen sticker in ett litet "ey" (eller om det var "ay") i tid och otid när de pratar, men det verkade killen inte vilja vetas vid.

Nu är det läggdags, och så måste jag kolla upp vad det är som knackar så märkligt på min dörr. Jag kanske fick med mig ett spöke hem från kyrkogården? Det var en liten bebis som hade dött vid 7 månaders ålder 1955 som hade en jättefin gravsten med en liten ko på, hon hette Sherry, flickan alltså, inte kon. Kyrkogården var inte stor, cirka 50 stenar, men det fanns gravar från 20-talet. Det som är lite läskigt med amerikanska gravar bara, är att de inte gräver ner allt och sätter en sten ovanpå. Utan de stoppar träkistan i en betongkista vars lock sticker upp ovan mark. Så tekniskt sett kan man alltså lyfta på locket om man är stark.
På tal om obehagliga saker: På min morgonpromenad idag låg det ett dött bältdjur vid vägkanten som några gamar mumsade på. Eftersom det inte är varje dag man kan ta sig en titt på ett bältdjur gick jag lite närmare när gamarna skrämts undan. Bätdjurets bakben var ihopbundna med vitt skosnöre och det såg ut som om djuret blivit skjutet mitt i huvudet av en rund kula. Så sorgligt att folk gör sånt mot oskyldiga så djur!!! Sånt gör mig arg.

Näe, nu måste jag sluta skriva.
Ha det!