Färgglad anatomi?

Fick present från pappan. Han hade tänkt att jag ju gillar att pyssla och måla och sånt, och tyckte att den passade mig. Det är en målarbok för medicinstudenter med bilder på varenda liten kroppsdel du kan tänka dig och är tjock som en halv Harry Potterbok. Det ska tydligen bli "examensprov" på ett nytt kadaver när jag målat klart...

Just det!!!

Kan ju inte gå och lägga mig utan att gratulera Victoria och Daniel! Det är ju inte varje dag det är kunglig förlovning. Har sett både presskonferencen och kungens medgivande. Kunde inte låta bli att tycka det var som Hey Baberiba, fast utan skämt.
Jag önskar dem i alla fall ett lyckligt liv tillsammans!

Så, nu kan jag gå och sova!

Det blir inte roligare än så här...

Är så fruktansvärt trött fortfarande efter helgen. Står och går sovandes.
Så nu ska jag sova!
Gonatt!

En oförglömlig helg!

12.30 mitt i natta står jag redo att bli upphämtad av tyska Rita.

12.45 har jag fortfarande inte sett nån bil.

Jag ringer henne och får reda på att hon väntar på Anna från Colombia som ska få skjuts dit, sedan ska de hämta mig. Vid 1.45 dyker de upp och tillsammans åker vi och hämtar svenska Maja som är ny här och bor i en närliggande stad. Vi åker vilse. Strax efter 2.30 hittar vi hennes hus och kan åka vidare till tyska Sabrina. Vi kommer till henne 3.30.

3 timmar och 15 minuter senare ska en buss hämta upp oss på vårat hostel i Miami. Enligt GPS:en kommer vi vara där om 4 timmar.

Den flera mils långa, spikraka motorvägen från väst- till östkusten ligger i en öde träskmark. Och eftersom vi var sena, och eftersom vår "chaufför" var en autobahn-skolad förare, gasade vi på lite extra. Det var ju ingen annan där så långt ögat kunde nå. Trodde vi. Plötsligt lyses hela bilen upp av blåröda ljus. Så ja, ni kan ju gissa vad som hände sen. Vi fick stanna och Sabrina fick visa körkort och tillslut kunde vi åka där ifrån med en härlig bot på $265 ($53 per skalle eftersom vi ville dela på den).

Jag vet att det var väldigt oansvarigt och dumt, men jag kan inte låta bli att tycka att det egentligen är ganska... ganska coolt att kunna säga att man blivit "pulled over" av en amerikansk polis. Eller coolt är fel ord, men det var inte Josefin, Sabrina, Maja, Rita och Anna som satt där i bilen. Vi var Hollywoodskådisar i en storfilm. Så kändes det faktiskt.

Med nöd och näppe han vi faktiskt med bussen, vi lyckades ta igen mycket tid innan vi blev stoppade. Vi behöver ju inte gå in på siffror, men hade vi kört 3 m/h fortare hade det tagit oss till domstolen...

4 timmar och en värdelös James Bond-rulle senare var vi framme. Trodde filmen drev med fenomenet 007 fram till de sista 10 minuterna, så dålig var den. Har tappat all respekt för Bondfilmer nu.
Key West var en jättesöt liten ö, lite för mycket turister och lite för dyrt, men annars var det toppen. Vi fotade oss vid bland annat monumentet för kontinenten Amerikas sydligaste punkt och Key Wests "Gay & Lesbian Community Center", badade lite samt strosade omkring och sög in atmosfären. Jo, jag hade jeans på mig, sa ju att vi kom fram till bussen med nöd och näppe, hann inte byta om till kjol.

På bussresan hem igen visade dom Titanic, vi satt och snyftade alla fem.
När vi kom fram till South Beach Miami där vi bodde checkade vi in och ringde upp en au pair som bytte från Sarasota till Miami för att fråga vad att göra när man är under 21 i denna partystad. Det finns tydligen inget alls, så hon bjöd istället in oss till nån hemmafest hos hennes kompisar 5 minuters taxiresa från oss. När vi kom fram och kackade på visade det sig att det var fyra argentinska snubbar med kass engelska som hade festen. Vi hade i och för sig Anna som kunde översätta spanskan, men det blev ändå inte så bra, så det slutade med att killarna satt i soffan och kollade på datorn och vi satt vid köksbordet och pratade för sig. Efter nån timme kom au pairen med kompisar och det blev lite mer livat, men ändå stendött. Så vi drog tillbaks till hostelet där det fanns en jacuzzi uppe på taket. Maja hade träffat på två andra svenskar som bodde där, Johannes och Gustav, som hängde där uppe tillsammans med en italiensk fotograf och ett nerdrogat par.

Man kan säga att jag samlar på människor, jag har alltid varit fascinerad av olika personers sätt att tänka och reagera, prata och bara vara sig själva. Gustav visade sig vara en riktig vinstlott till min lilla samling. En riktig raritet vill jag påstå. Han var en tvättäkta Stockholmsbrat!!! En sån där som man hört talas om, men inte riktigt vill tro på att den existerar. Han var 23 år och bodde uppe i New York sedan tre år där han pluggade lite och levde på sin pappas pengar, något han gärna nämnde om och om igen. Ursprungligen uppväxt på Djursholm och visade sitt hus på Google Maps två gånger samt ön hans familj äger. Han visade även att han var folkboförd på den adressen bara så att jag inte skulle tro att han ljög. Fast det gjorde jag inte alls, han var så äkta som man bara kunde bli. Dialekten satt som en smäck. Och när han gravallvarligt spelade upp två egeninspelade låtar jag hittade i hans dator och övertygat sa att om han ställde upp i idol så skulle han vinna lätt, så fanns det ingen tvekan. Han ÄR det som Hey Baberiba driver med helt på riktigt! Det bästa var ju när jag frågade vad han gjorde förrutom att plugga, då svarade han att han letar efter en t-shirt. Ett samarbete mellan Vouge, Kate Moss, Louis Vuitton och Gucci. Den finns i några få ex, och han ska ha ett. Ordinarie pris är cirka 5000:- fick jag veta, han var beredd att betala tre, fyra gånger mer. Den var inte ens snygg!!!!

De andra blev sugna på pizza och drog iväg på jakt, men vi var mitt uppe i diskussioner om hans resa i Asien med sina vänner vid namn som Erik von Schlagerhök och Noppe af Oxjärpe, så vi stannade kvar uppe på taket. Efter ett tag skulle han bada i jacuzzin, vattnet skiftade i gult och jag tyckte mig se hudflagor flyta omkring i bubblandet. Det fanns inte en chans på miljonen att jag skulle sätta mig i karet. Jag vägrade om och om igen. Tillslut bara stirrade han på mig och sa förvånat: "Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som var mer fiiiiiiiiiin iiiiiiii kanten än jag, och jag är verkligen rädd för smuts" på sin grövsta stockholmska. Jag skrattade så jag grät åt det. Jag har fått höra att jag är det många gånger förrut i mitt liv, men att höra det från honom kändes absurbt efter att han berättat om sin levnadsstil och standard.
Snart var jag välkommen att låna hans lägenhet i NY samt komma på hans årliga sommarfest hemma i huset med "8 badrum, 16 sovrum och pool stor som en mindre fotbollsplan".

De andra kom tillbaka med pizza och Gustav skulle DJ:a eftersom han hade både senaste iPoden, en sprillans ny macbook och tillhörande portabelt ljudsystem. Han bara: "Nu ska jag spela min favoritlåt för dig", och ur högtalarna börjar Lotta Engberg sjunga Kär och galen. Följt av trasdockorna och Black Jack med Inget stoppar oss nu, när jag fick önska musik blev det självklart Sommar och Sol från HAJK. Det kändes så härligt att sitta på ett tak mitt i natten i Miami och lyssna på svensk dansbandsmusik.

På söndagen vaknade jag efter två timmars sömn av att solen sken starkt utanför fönstret. Vi gav oss ut på stranden, det var så vackert att man ville fälla en liten tår. Blå himmel, turkost vatten, beige strand och vita höghus i bakgrunden. Sedan åkte vi runt ett bra tag i staden, mest för att vi åkte vilse om och om igen. Knapprade in Downtown i GPS:en. Det visade sig vara en spansk del av staden (=slum). Varannan människa var hög på diverse substanser och butikerna sålde fejk och billigt. Ganska snart insåg vi att vi inte ville stanna där så vi åkte tillbaka till stranden. Trafiken var vid det här laget galen, det pågick en vin och matmässa där nere. Tillslut fick vi i alla fall en parkering och gjorde shoppingstråket samt fotade lite nere på beachen. Det blev dags att dra sig hemmåt, och vi var inte de enda med de tankarna, det tog oss två timmar att komma ut ur Miami.

Vi åkte till Hollywood, jo det är sant, och åt kinesmat. Trötta och hungriga som vi var blev middan jätteskoj. Jag skrattade konstant. På slutet fick vi fortune cookies och jag skulle läsa upp Sabrinas för henne. "You're gonna get a ticket on your way home" sa jag och tyckte jag var jätterolig, vi båda vek oss dubbla av skratt och kippade efter luft. Nu kunde även hon skratta åt det.
Stannade en sista gång på Starbucks i Hollywood, där inne hittade jag Starbuckskoppar från Designhuset i Stockholm (vilket är märkligt då vi inte har kedjan), Rita och Sabrina tyckte det var fruktansvärt kul att vi inte kunde komma med mer kreativ design än så. Med kaffedrinkar i handen gick vi ut och såg att en polisbil hade parkerat två rutor ifrån oss. "Dom väntar på oss" garvade vi, och kunde självklart inte motstå att ta kort. Hur ballt är det inte med Hollywood Police egentligen!?

Resten av resan gick bra, Maja sov, Anna och jag roade oss med att ställa in våra iPodar på olika språk och försöka hitta samt lära ut varandras språk till varandra. Hon lärde sig Prosit, och jag fick veta att när någon nyser på spanska säger man "salu" (hälsa), nyser personen igen säger man "dinéros" (pengar) och en tredje gång "amor" (kärlek). Jag glömde fråga vadsom händer om en person nyser fyra gånger... Rita var DJ och Sabrina körde. På rätt hastighet. Varje gång någon körde förbi oss skrek vi "Speeder!!" och de tre gångerna vi körde förbi polisbilar som stoppat speedarna skrek vi "Suckers!".
Kom hem vid 12.40 måndag morgon och somnade som en stock.

Våran chaffis in action runt 10.30 pm.

Ja, det var min helg i stort sett. Duktig är du som orkat läsa. Nästa inlägg blir kortare, jag lovar!
Tack och hej!

Inatt åker vi!

Hörs igen på måndag!

YEEES!

Måste få glänsa lite bara. Jag ligger ju etta!
Knepet visade sig vara att ligga ner på mage med datorn framför sig, och sjunga i en urdålig "Barbie's karaoke"-mikrofon med halvt viskande röst. Man hör mig knappt, och det man hör är fruktansvärt pipigt, men hey! Jag vann! Lyssnar man noga kan man ibland höra Olivia skrika eller Emily sjunga med. Nu kommer resten av schlager-Sverige vara asirriterade på "den där" Josefin som leder. Hihi, det känns roligt att se sitt namn under TOP SCORE! Ligger bra till även på Shirley Clamp och Carola!

Nu ska jag sova, godnatt!

Gå in här förresten och slå mig! Jag har ju faktiskt gett er alla mina knep...

En evighet, en kort sekund...

Jag ligger tvåa på aftonbladets schlagerkaraoke av alla som sjunger Carola. Det låter skit om man lyssnar på det, haha! Det gick på första försöet, sen har jag försökt slå mig själv, men sörru det går inte, då får jag max 69%.

Roadtrip

Nu står det klart, i helgen blir det Miami Beach och Key West med fyra andra au pairer! Ska bli hur skoj som helst!

Som vi har väntat!

Filmen som vi väntat på i tio år är snart här! Kenny Begins, med mig i!!!
Tittar ni på trailern här kan ni se min gamla skolas, Vaksalaskolan, karaktäristiska valv susa förbi, och runt 1.19 ser det ut som en byggnad exploderar. Kan det möjligtvis vara så att det äntligen blivit nått av alla de gånger jag sjungit "Hela skolan står i lågor, hoppas hela skiten brinner ner..."? Bara typ fyra fem år försent sådär.

Väntar med spänning på betyg från er där hemma som kan se den i mars!

Idag har jag:

- Plockat apelsiner själv för första gången!!!!

- Lekt med en 5 dagar gammal pojk-ko, heter det tjur fastän dom är små? I och för sig heter det ju "Tjuren Ferdinand" på julafton, fast han är ju stor på slutet...

Det tar på krafterna att vara ute i naturen, så nu tänkte jag krypa till kojs med boken "Alla var där", såg ju en shopaholics bekännelser igår (som var suuuuuperbra, se den om 32 dar när den har premiär i Sverige) och fick panik på kvällen över att jag inte hade med mig just den boken hit. Så det fick bli det mesta chicklitt jag hade. Och även den handlar om en twenty-something singelkvinna som bor i New York och drömmer om glamour. Är det bara sånt vi gillar att läsa om?

Innan jag slutar skriva vill jag gratulera Håkan som fyller farbror idag! Grattis, grattis, GRATTIS!!!!

Godnatt!

Min dag i bilder

Alla hjärtans dag

Som au pair i USA på Valentine's day sitter man förstås barnvakt hela kvällen medan föräldrarna är ute på romantisk middag. Min värdföräldrar var dock vänliga att natta alla barnen innan utgången, så jag har huset för mig själv känns det som. Jag sitter och ser på "A walk to remember" med Mandy Moore. Har aldrig sett den filmen förrut, men sedan länge älskar jag sången hon tydligen sjunger i denna film.
Filmen avnjuts denna alla hjärtans dag kväll med geléhjärtan från NK som jag fått skickat till mig från Sverige. Tack mamma och pappa!
Mumsar även hershey's valentine kisses-choklad som jag fick från en kurskamrat på min Child Care-Special needs kurs jag var på imorse. Kathy, en kvinna på cirka 50 år, hade köpt choklad och ett sött doftljus och packat ner det i en jättegullig hjärtdekorerad påse som hon gav till mig! Jag har träffat henne en gång förrut i hela mitt liv, men hon sa att jag är speciell, och att hon ville ge mig det idag. Jag blev så klart jätteglad och tackade henne flera gånger om! Hon har själv varit au pair en gång i tiden i London och Genève, och tyckte det var så roligt att träffa en au pair i USA. Så hon tog mitt telefonnummer och ska ringa mig nästa vecka för att höra hur jag har det sa hon! Det är vid sådana tillfällen man älskar USA, det känns som att det bara händer här. Jag menar, vem i Sverige skulle ge alla hjärtansdagpresenter till främlingar? Det är lite som när jag fick ringen.

I övrigt var det melodifestivalen med Amy Diamond! Hon va bäst, och jag hejar på henne i andra chansen istället. Hade förväntat mig mer av Markoolio, låten var ju inget att ha, men det som hände på scenen var klockrent! Att driva med ryssen som vann förra året blev ju superskoj!

Nu måste jag fokusera på filmen tror jag.
Massa kärlek till alla er där hemma!
Speciellt mycket till Ella som (svensk tid sett) fyller 7 magiska år nu!!! Jag försöker ringa dig runt tre-fyra din tid imorgon mitt lilla sockerhjärta! Hoppas du är hemma då!

Godnatt

I love Hjo!

Tänkta bara göra lite reklam för "Vätterns pärla" (som staden Hjo tydligen kallas...). Av någon anledning har jag tänkt mycket på min sommarstad idag. Tror det var vädret som fick mig att minnas de soliga dagarna från min barndom.

Googlade och insåg att det ju finns väldigt vackra bilder tagna där

Mycket blått och vitt, precis så som jag gillar det! Tegelstensbilden lade jag dit bara för att vi brukade plocka upp dem från strandkanten och ta hem. Teglet på bilden kommer troligen även det från Almnäs tegelbruk, som är en del av min släkthistoria. Det var mest värt om man hittade en sten med den tryckta foten på, som är loggan för bruket. Jag har hört storyn typ hunderaelvatusen gånger i mitt liv, men jag minns ändå inte riktigt hur det var. Kan det ha varit så att min farfar kom på det där med foten, kanske..?
I skrivandets stund har jag googlat runt ännu mer om just Almnäs och insett att det här med släktforskning kanske inte är så tokigt i alla fall! Får nog ta mig en liten road trip (på cykel kanske, höhö - INTE!) ner till dessa trakter när jag kommer hem igen. Minns hur Erik och jag hatade att åka dit när vi var mindre, om vi inte skulle stanna till hos Sigbritt och Hasse, för där fick man alltid gott fika och så hade dom katt och bikupor.

Nu ska jag dra. Byebye

Förbannade helvetesKORT!!!

Vet ni hur frustrerad man kan bli på att försöka vika ett sånt här kort?!

Svar: MYCKET!!!

Har suttit i snart en halvtimme för att försöka få till de där hörnen. DET GÅR INTE. Jag är så arg och upphetsad över detta att jag inte kommer kunna somna, trots att jag måste gå och lägga mig nu för att orka upp imorgonbitti.
Gaah. Det fullkomligt kokar i mig av ilska. Det är väl märkligt va? Att jag som (nästan) aldrig blir arg eller tappar humöret ska känna så över ett litet kort!? Det känns läskigt att vara rosenrasande...

Men nu ska jag försöka sova lite. Och Ellen har precis gått till jobbet efter en trevlig diskussion på msn under hennes frukost. Det är väl märkligt det här med tidsskillnader i alla fall?

Gosnatt!

Diamantklippning

Så ballt att få håret klippt av Amy Diamond! Jag ska lätt se till att boka tid hos henne i framtiden.
Älskar att en "kändis" som hon skaffar sig ett så vanligt yrke där hon är tillgänglig för alla medmänniskor. Mer sånt åt folket!
Skulle liksom inte alla bli lite gladare om Carolina Klüft satt i kassan på Ica när man betalade, eller om Anders Lundin körde buss på stan? Bara så att man kunde få berätta för sina vänner att idag var det minsann Carola som stekte hamburgare inne på Max.
Jag ska i alla fall berätta för er om när jag fick håret fixat av Amy Diamond en vacker dag!

(Så muppigt att filmrutan är för stor för min blogg...)

Valentinmail

Fick mitt andra Alla Hjärtansdag-mail idag. Det var från en av mina stora kärlekar, Louis Vuitton.

Åååååh! Det bara skriker vår om dessa färger och jag vill ha allt!!!

Yeah!

Tänkte bara dela med mig av Emmas och min placering i Blodomloppet förra sommaren. 357:e och 356:e plats av kvinnor på 1 mil. Hon hade kunnat springa fortare, men jag hade kommit på 372:a plats utan henne. Jo, listan slutar där...

Försökte hitta filmen som fanns på vår målgång, men den hade de tagit bort. Jag stannade lite innan mållinjen för jag tänkte att nån meter hit eller dit spelar väl ingen roll, så på filmen ser man Emma dra mig över strecket för att chippet som sitter i nummerlappen inte registrerar målgång annars. Jag var tvungen att lägga mig ner på stört av ren utmattning, och då ropade dom upp våra namn i högtalaren. Sen minns jag inte så mycket mer än att mina ben skakade och att vi hade lagpicknick med potatissallad och mjukost, innan jag cyklade hem lycklig och trött genom Uppsala.

Klubben för oss som älskar nödrim

Idag bestämde jag mig för att anmäla mig till Tjejmilen som går av stapeln den 31 augusti. Emma är redan anmäld, så sällskap får jag! Nu ska jag bara börja träna också...
Hon tyckte att jag uppdaterat bloggen dåligt idag och önskade sig en dikt om vårt springade. Eftersom jag gillar att uppfylla önskningar knåpade jag så klart ihop en dikt lite snabbt innan middagen, och resultatet kommer här:

'Kom igen nu Jossan, heja, HEJA!'
just så brukar Emma säga.
När vi anmält oss till nått milslångt lopp,
och jag efter 100 meter bara vill få stopp
på mina trötta fötter som redan då
kan behöva en massage, eller kanske två...
Det var Blodomlopp noll-åtta och Tjejmil noll-sju
och det verkar inte sluta där, pust och puh!
För nu i höst ska det springas igen
med mer gnäll och tårar - det har jag på känn.
Men så i efterhand när jag får sitta stilla,
tänker jag att det var ju ej så illa.
Att få umgås i naturen med min kära vän,
och som bonus få en medalj runt halsen.
Då är det faktiskt riktigt lätt
att inse att jag vunnit på alla sätt!


Nu är det Seinfeldt-avsnittet när Kramer startar blodbank i kylskåpet. Det är hysteriskt kul för er som aldrig sett det!

Ich bin HaffenSlaffen

Det var en fantastiskt trevlig kväll med au pairerna på kines-/japan-/mongolbuffén. Vi åt tills vi exploderade. Och sen åt vi lite till.
Jag lärde mig diverse mindre bra ord på tyska och spanska och åt min första lyckokaka. "Chose your own path" stod det. (Jo, jag stavade rätt. Det var ett O för litet i chose). Jag undrar vad kakan menar med det...?

Nu är jag trött.
Auf Wiedersehen

The Melody Festival

Blev lyckligt överaskad när jag kom hem från skolan och satte mig vid datorn. Skulle gå in på en hemsida som började på bokstaven S och tog för givet att den stod högst upp på listan över s-sidor jag besökt tidigare, så jag tryckte en gång på nerpilen och sedan enter.
Sidan jag kom in på var SVT.se, som visade Melodifestivalen live JUST DÅ!!! Jag hade till och med glömt bort att den började idag. Katastrof!

Shirley Clamp sjöng den bästa låten. Suprise, suprise. Inte. Jag är ju en ballad-sucker. Fast det var lite falskt här och där. Men melodin var helt klart bäst! Fast hon kom sist, men det är bra på sitt sätt, för då kan man ju lyssna på den på svtplay!
Alcazar var sämst. Och dom vann. Men hallå, har vi hört deras låt förrut eller!

Ojsan, nu vart det bråttom. Ska på kinabuffet.
Tjing tjong

Jo, jag är nog i Florida...

Idag såg jag min första ALLIGATOR CROSSING-skylt!!! En sån har jag letat efter i sex månader nu. Jag trodde att de skulle finnas överallt, men så är det inte. Så när vi körde mig till skolan, jag skulle läsa en av kurserna jag måste ta, kom vi vilse.
Plötsligt fick jag syn på den och skrek och pekade på den gula skylten! Mamman sa att hon inte ens visste att en sådan existerade och verkade inte helt fascinerad. Hon tyckte det var coolare när vi höll på att köra på ett lodjur (bobcat, men visst e det samma sak?) som klampade ut mitt på vägen framför oss.Men skylten gjorde min dag. Det var ju en av grejerna som fanns med på min "måste hinna se innan jag åker hem"-lista.

Vimmelbilder från UNT.se

Pingvin-pappa på slottet.

Och av en ren slump dök lilla söta Emma upp!Men vem e snubben...?

Aftonbladet 16.39 idag

Vad är egentligen syftet med kartfunktionen till den här artikeln?
Ska man åka dit och leta efter handen kanske?

Flower power

Idag fick jag blommor för att jag är så bra. Vanudå?! Jag vet inte ens vad jag plötsligt gjort annorlunda. En liten del av mig undrar om det är något lurigt litet knep för att få mig att stanna ytterligare ett år. Fast resten av mig säger åt mig att sluta grubbla och njuta av blomdoften i mitt rum.




Godnatt!

Uppskattad

Att barnen redan börjat gråta över min kommande hemfärd (ett halvår kvar...) har jag sett. Men idag började mamman också gråta över att jag ska lämna dem i höst. Det ena ledde till det andra, som gjorde att jag fick extrajobba med barnvakting av en enormt febersjuk Jeffrey samt en mammasaknande trött bebis, efter att jag egentligen slutat för dagen. När hon kom hem igen kramade hon om mig och sa att jag är världens bästa au pair och att hon älskar mig, sedan kom tårarna.
Nog för att det var rörande och gjorde mig glad, men jag kunde ändå inte gråta tillbaks, trots att det kändes som att det var ett tillfälle då jag borde gjort det. Men jag tycker inte att dom är världens bästa värdfamilj för mig, den har jag ju hemma (ni vet vilka ni är!).

Nu ska jag gå och vira fram min blåslagna fot innan jag kryper till kojs!
Nattinatt

I brevlådan

Denna teckning är inskickad av Emma, 19 år. Den föreställer mig med käpp, barnvaktandes i Florida.

Jag vill på kryssning

Alltså, Färjan. Vilken underhållning! Helt perfekt när man ligger i sängen med skadad fot. Och så är det så härligt med åländskan och bilderna från hamnen i Mariehamn. Jag är halvvägs på väg till Rödhamn i huvudet!

Nu längtar vi efter säsong 2!

Stackars mig

Hej igen, jag glömde ju nästan det viktigaste. Idag lyckades jag på något märkligt vis stuka min fot. Olivia satt och lekte på golvet och jag satt i soffan. När jag sedan reste mig hade min fot tydligen somnat, så jag kände inte riktigt var den var på väg och helt plötsligt låg jag på golvet med världens värk i höger fot. Jag låg där helt handlingsförlamad i några minuter och tänkte att "nej! nu har jag brutit av foten". Olivia bara stirrade på mig och log. Sakta, sakta försökte jag mig upp på benen. Det gjorde riktigt ont, men det gick. Ur frysen tog jag ett ispaket och försökte pressa på det onda. Jag kunde bokstavligen se hur världens bula växte fram. Jag greppade tag i bebisen och haltade mig upp mot rummet till datorn och googlade fram vad jag skulle göra med foten. Hann också prata med mamma och pappa och Erik på Skype innan Olivia blev för gnällig och jag haltade ner med henne till vardagsrummet igen. Så småningom kom mamman, sjukgymnast nummer 1, hem. Jag blev beordrad att ligga med foten över hjärthöjd medans hon klämde lite på bulan som nu hade storleken av en halv golfboll. Hon hämtade även mina Alvedon-tabletter som jag fick knapra i mig. När pappan, sjukgymnast nummer 2, kom hem, fick jag en ännu mer utgrundlig undersökning och instruktioner på hur jag ska göra för bästa läkningseffekt. Båda kom fram till att den inte är bruten, så du kan lunga dig mamma! Och så fixade de barnvakt tills imorgon, så jag får vila, samt en käpp. Så nu känner jag mig som farmor när jag knallar omkring med käppen i huset. Det känns jättefånigt, herregud, jag menar jag är ju 19 år, jag behöver ingen käpp. Men tydligen är det bäst så tycker dom, så jag har inget val.

Det viktiga jag vill säga med detta inlägg är alltså att jag kommer ha mycket datortid under morgondagen, tisdag, och gärna tar emot samtal på både msn och Skype.

Nu ska jag sluta sluta skriva här för ikväll. Så jag hinner gå till badrummet, borsta tänderna och gå tillbaks innan det ljusnar. Att gå med käpp och stukat fot är lite som att vara sköldpadda. Allt går väldigt, väldigt sakta.
Nattinatt

Jeeesus vilket långt inlägg!

Helgen som gått har varit... intressant.
Det började i fredags då föräldrarna kidnappade barnen från skolan för att som överraskning åka iväg till Orlando. När vi kom till hotellet och de berättade att det var Disneyworld som väntade nästa dag började Jeffrey gråta. Han ville inte alls åka dit, och han ville ännu mindre sova på hotell. Han ville bara hem. "KNÄPPA UNGE!!!" tänkte jag.

Vi hade bokat en dubbelrumssvit, så mamman, pappan och bebisen sov i ett rum, och jag och de två äldre barnen sov i det andra. Barnen delade på en bäddsoffa och jag fick sova på en sån där säng man fäller ut från väggen. Den natten blev katastrof. En riktig mardrömsnatt som bara inte får hända dagen innan Disney. Barnen snarkade högt, och jag kan verkligen inte somna om någon snarkar i samma rum. Det blev heller inte bättre av att AC:n endast kunde ställas på jättevarmt eller iskallt. Övriga familjen tyckte det var bättre med varmt eftersom man kan ta av sig täcket om det behövs. Jag tycker tvärtom, och kan absolut inte somna om det är varmt i rummet. Vid nio gick jag och lade mig, det fanns inte så mycket mer att göra utan att väcka de andra. Så jag lyssnade på David Batras sommarprogram i en timme. Vid tio försökte jag, mellan snarkningarna och utan täcke, somna och lyckades tillslut slockna runt 10.50 pm.

12.38 har nån rolig typ ställt klockradion på ringning, och jag vaknar och funderar en kort stund på vem fasiken det är som står och sjunger arabisk musik utanför våran dörr mitt i natten, innan jag förstår att oljudet kommer från bordet bredvid min säng.

Efter flertalet försök att somna om i det bastuvarma rummet, ger jag upp, tar fram iPoden och sätter på Mark Levengoods sommarprat. Tre gånger lyssnar jag på historien om hur Jonas Gardell och han träffades, bara för att dämpa snarkljudet, och för att jag kommit fram till att det är troligast att hans mysiga röst är den som ska få mig att somna av alla sommarpratarna.

Runt tre på morgonen är jag fortfarande helt yrvaken och försöker frenetiskt utöva alla somna-trick som finns i världen. Jag räknar får, spänner kroppen och slappnar av och funderar över meningen med livet. Men inget fungerar.
Nu vaknar Jeffrey av att Emily ligger ovanpå honom, han är rosenrasande och börjar skälla. För att han inte ska väcka hela familjen säger jag åt honom att komma och lägga sig i min säng. Snart har jag en snarkande och andedräktsflåsande figur sovandes med ansiktet mot mitt på min bästa sovsida, den högra.

Strax efter fyra vaknar Emily och hoppar upp. Hon är nu också arg, eftersom hon fortfarande är trött men inte kan somna om. Hon kollar om jag är vaken fem gånger mellan hennes försök att somna i fotöljen, vid fotändan på min säng, på golvet, och på soffbordet. Hon slutar läsandes inne på toalettgolvet. Genom stora springor i dörren skiner lampljuset in i rummet jag befinner mig i. Och jag inser nu att jag kommer inte få en blund mer denna natt.

Vid fem vaknar Jeffrey och är ytterst uttråkad och vill spela memory med mig. Jag är vid detta laget fruktansvärt trött och irriterad. Och vill absolut inte spela spel. Han letar upp Emily och tillsammans sätter de på tv:n. Disneychannel med Lilo och Stitch. Jag får spel och nästan skriker till dem att om ni ska ha tv:n på, då ska jag ha kyla!!! Och så ställer jag om Ac:n till kallt, går och lägger mig igen. Sätter iPoden på Celine Dion och lägger kudden över huvudet. Jag sover i drygt 30 minuter. Sen är det dags att gå upp.

Emily är på jättedåligt humör och vill inte åka till Disneyworld. "KNÄPPA UNGE!!!" tänker jag igen. Själv är jag knappt kontaktbar eftersom jag är så slut.

Resten av dagen är vi ju alltså då på Disney, och trots att jag kunnat somna om turen i Haunted Mansion hade varit två minuter längre, hade jag roligt. Största skrattet fick jag dock på kvällen när vi tappade bort morfarn på permobil i folkmassorna. Dom letade i en timme, och jag låg dubbelvikt över ett staket lika länge, och kunde inte sluta skratta. Det var ju inte roligt alls, men allt bara brast för mig. Det vart som en liten film i huvudet med bilden av honom körandes omkring i den pågående paraden, som för tillfället kändes hysteriskt kul.

Vi stannade en extra natt, och jag sov riktigt gott denna gång.
Nästa dag åkte vi till Disney Downtown och kollade i affärer. Tills dom kom på att vi glömt bort hunden där hemma. Det blev till att åka hem i ilfart till den stackars kissnödiga jycken, bilköerna ner till Super Bowl-kokande Tampa var dock inget att leka med.

På söndag kväll blev det dags att åka på Super Bowl partyt hemma hos en familj Sofia lärt känna. Hon kom och hämtade upp mig i Batmobilen, hennes värdpappas svarta Corvette. Vi ägde vägarna vi åkte på.
Av själva fotbollen fattade vi inte speciellt mycket. Alla vuxna försökte förklara reglerna för oss om och om igen, men vi fattade ingenting. Sen ville dom ju också veta vilket lag vi hejade på, jag sa att jag gillade bilden av den lilla röda fågeln på Arizonas tröjor. Då suckade dem bara.

Jag ägnade sedan kvällen åt att spela Super Smash Bros Brawl på Nintendo Wii med familjens tioåriga son, Earl. Han blev jätteimponerad av mina tvspelskunskaper eftersom jag tydligen lyckades döda typ Bobba Fett, som skulle vara svår att få kål på. I verkligheten hade jag bara försökt hoppa upp på en sten, när denna Bobba Fett kom för att döda mig, och jag råkade trycka på attackknappen istället för hopp.
När det blev dags för oss att gå hem, började han nästan gråta för att han ville spela mer med mig. Hans mamma lovade dock att vi skulle få ha en tv-spelskväll ihop snart.

Nej, nu ska jag inte skriva mer. Det blir så tröttsamt för er att läsa då. Men nu är jag så van vid att vräka ur mig allt här på bloggen, så det går liksom inte att hejda mig.
Gonatt!