Inte så Itsy bitsy spider....

Hejsan Hoppsan!
Förstår inte att det gått fyra dagar sedan jag bloggade senast, det är ju lite skandal. Här om kvällen var jag och bowlade, så då skrevs inget. De andra dagarna vet jag faktiskt inte vad jag gjorde...

Vi har haft lite spindel-dramor här de två senaste dagarna. Det började i förrgår med en lagom stor spindel på hallgolvet utanför köket (heltäckningsmatta). Pappan fick syn på den och trampade ihjäl den innan den hann krypa iväg. Det han dock inte räknade med var att ur spindeln myllrar det då ut typ 300 pyttesmå babyspindlar som springer iväg åt 300 olika håll. Pappan svär, mamman skriker, barnen gapar och jag springer. Fyrtiofem minuter och en dammsugarpåse senare, har vi i alla fall lyckats få bort alla synliga krabater och vi kan lugnt gå och lägga oss.

Igår vaktade jag bebisen och Jeffrey medans mamman hämtade Emily efter skolan. Hunden gav mig tydliga signaler på att den behövde gå ut och lätta på trycket, eftersom jag hade bebisen bad jag Jeffrey släppa ut Jibber. Snart hör jag: "JOOOOOOE-SÄÄÄÄÄ-FIIIIIIIIIIIIIIIIIINN!!!!!" utifrån. Jag lägger från mig lilltjejen och rusar ut . "It's an EMERGENCY!!!!" Säger Jeffrey och pekar på nätdörren som leder ut från vår innätade uteplats. Där, i skarven, sitter en 2 cm stor spindel. Pfff, tänker ni säkert nu. Men om jag säger att den är hårig (vi snackar päls), två gigantiska gaddar (är nog inte gaddar, men jag vet inte hur jag ska beskriva annars), samt - och det här har jag aldrig sett på en vild spindel förrut - man såg ögonen på den!!!
Mamman kom hem och tittade på den. Hon hade aldrig sett något liknade i hela sitt liv. Pappan däremot blev överförtjust. Fram med kameran och fotade massor. Han fick faktiskt en otroligt bra närbild där man kan räkna alla åtta ögonen. Spindeln var väldigt medveten om vår närvaro, han/hon viftade med det ben och gaddar flera gånger. Det känns också lite läskigt tycker jag, att en sån liten grej kan bevaka oss på det viset.
När jag sedan frågade vad den här spindeln gör och lever på, tänkte pappan efter och svarade:
"They are known for eating nineteen years-old girls from Sweden". Tack för den!
Dock tyckte familjen att denna spindel var för häftig för att ha ihjäl, så den lever i vår bananpalm numera. Det är lite jobbigt att tänka på ibland måste jag erkänna.

Vi får väl se om spindel nummer 3 dyker upp idag, förlåt, menar ju spindel 303!

Igår var det 11 september, det pratades säkert mycket om Anna Lind och New York hemma på nyheterna, så det vet ni redan. Här gick landet in i sorg kändes det som. Var med mamman och bebisen till doktorn på kontroll igår och överallt var flaggor hissade på halvstång. Människorna verkade även nedstämda. På tv visades bilderna vi alla minns om och om igen. Pratade länge med mamman om det, och fick reda på att de som kapade planen var utbildade på ett flygfält ett stenkast från vår stad. Och Bush var här i staden på en skola där min värdmamma jobbar ibland, just den dagen. Han satt i ett klassrum med barn som läste för honom när de kom in och viskade i hans öra att ett plan krashat in i WTC. Motståndare till Bush använder detta som ett argument mot honom, för tydligen sprang han inte bara iväg, utan lät barnet läsa klart innan han reste sig och lämnade klassrummet. Så skulle inte en president agerat, tycker vissa.
Tydligen har man hört att en ny attack ska komma. Hur sant det är vet jag verkligen inte. Men hot om att spränga skolor runt om i landet ska ha förekommit. Det är så värdelöst att folk tänker så ont. Usch.

Nu vaknar Olivia och behöver mat! Tjingeling