Så har man gått från blekansikte till röding. Det var va-ha-harmt och soligt på stranden. Sprang omkring och letade havsdjur med de andra barnen mestadels av tiden. Vi fick ihop riktigt mycket. Roligast var när jag hittade en STOR, visserligen död, blue crab, som jag fick kasta tillbaks i vattnet. Precis då såg jag en fantastiskt vacker snäcka. Ni vet en sån där snurrad sak som man kan höra havet i. Den var cirka 8 cm lång och kritvit med lite orangea fläckar på. Jag lade den i min hand och studerade mitt fynd noga, sen fick jag för mig att jag skulle se om havet fanns i min lilla snäcka. Så jag lyfter upp den och för den mot mitt öra - då händer det: massor av BEN och KLOR kommer ut ur hålet och börjar sprattla. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! skrek jag och kastade iväg den ut i havet. Alla kom flygande emot mig och undrade vad som hänt. Chockad fick jag berätta om mitt lilla djur, och alla skrattade så de kiknade. De trodde att jag bränt mig på en av jättemaneterna som fanns lite här och var. De var verkligen jättestora, som pizzor, från Kens Pizza! Men det enda som bränns lite på mig är min nacke. Vi glömde min solkräm hemma, och lutad framåt i tre timmar gav solen möjlighet att steka lite extra där.
Nu är jag väldigt trött. Barnen sover middag, och det borde jag också göra. Good nap!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar