Apple Store - San Fran

Halloj! Vi ar inne pa apple store i san francisco downtown. Det ar den enda datorn jag sett hittills. Vi har sett Golden Gate Bron, den ar FANTASTISK!!!! Vi har aven traskat runt i Chinatown och vart pa fortune cookie factory. Nere i hamnen traffade vi buskmannen fran Filip och Fredriks 100 hojdare. GOOGLA GENAST och spana in vem det ar!

Nu tankte vi ha picnic pa det dar stallet dar dom ar i borjan av Huset fullt. Vi var dar haromdagen, men da var det mulet och svinkallt. (Det ar vinter har...) Idag skiner antligen solen pa en molnfri himmel.

Imorgon bar det av mot Amerikas hufvudstad och vita huset.

Ha det underbart Sverige! Vi syns om 15 dagar!!!!!!

Kram pa er

Sista Coloradodagen

Mer berg under dagen. Men man trottnar aldrig!

Nu bar det av till San Fran med Ellen, som landade i New York for ett par timmar sedan!
Vi far se hur det blir med bloggandet framover. Hall utkik!
Tjoho

Picture tajm!

Familjen jag halsar pa ar i kyrkan, och jag fick en harlig sovmorgon att ta igen all missad somn. Dock vaknade jag anda alldeles for tidigt, men jag gar nog pa eastern time fortfarande.
Har kommer lite bilder fran resan an sa lange. Dock fattar jag inte hur jag ska fa dem i kronologisk ordning, denna dator vill inte flytta om dem sa som jag vill, menmen.

Kolla vad jag hittade pa vaggen i den yngste sonens gamla barnrum. Man blir ju lite stolt faktiskt, i svensk ladslagsdrakt och allt!
Utsikt fran borjan av hangbron. Tyvarr kan ni inte se floden nedanfor med alla pyttesma sanna dar flodbatar, forst da kunde man verkligen forsta hur hogt upp vi var!

Min chipmunk!!!! Visst ar den sooooot!?

Jag ar nojd och glad uppe pa ett berg.

Har ar berget som jag nastan ramlade ner fran. Till hoger om mig pa bilden var det ett spikrakt stup ratt ner i den steniga floden (sag precis ut som attraktionen Colorado pa Liseberg!!!).

Japp japp. That's all for now folks! Ha en bra sondag.

(MAMMA OCH PAPPA! GLOM INTE ELLENS RESVASKA!!!!!)

Hejda!

Halla i stugorna

Ser man pa, ser man pa. An finns det liv i mig. Det var forvanansvart olaskigt att ga pa hangbron. Den var storre och stadigare an jag trodde. Dock borjade det blasa pa tillbakavagen sa det svajade lite val mycket, men det var inte varre an att vara pa en bat i lite ovader. Fast en massa tusen feet upp i luften...Vi akte aven till ett stalle som hette Garden of Gods dar det fanns en massa roda berg. Det var fantastiskt att se! Extra ballt blev det nar Andy, en av sonerna i familjen, och jag klattrade upp i ett av dem. (Det var laskigare an hangbron, men LATT VART nar man sag utsikten over bergen)!
Imorrn ska vi aka igenom Denver, just det - aka igenom. Det ar tydligen varldens trakigaste stad om man ska tro familjen. Jag ar glad att jag inte hamnade som au pair har. Bortsett fran naturen, sa kanns det ganska trist.

Noterat:
- Coloradobor ar riktiga blekfisar
- Colorado ar inte sa bergigt som man tror. Det ar valdigt platt och kalt.
- Colorado ar INTE kallt!!! Det ar 90 F har. Som Florida utan fukt.
- Colorado hor till "the wild, wild west". Det visste inte jag.

Dagens kommentar:
Pappan berattar tydligen for mig om stupet under hangbron och om hur jag maste ta kort pa nagot. En stund senare hor jag Andy saga:
- Dad, she's busy taking photos of a chipmunk.

Haha! Jag hade aldrig sett en san forrut. Nu kallar dom mig for chipmunk.
Godnatt!

Min dod.

Idag ska jag ga over den har bron.

Jag ser lite pa det som min domedag.

Det var trevligt att traffa er alla och tack for allt. Vi ses i ett annat liv.
/Eder Jossan

Semesterdag 1

Ar i Colorado nu. Bergen ar fantastiska!!!! Jag ramlade nastan ner for ett stup. Blev dock raddad i sista stunt. Imorrn har vi fullt schema med mer berg. Tydligen en hangbro over en 2000 feet djup grop ocksa. "Jag ar inte radd, jag KAN ga pa broar". Peppar, peppar ta i tra.

Nu ska jag pa bio. Nya Harry Potter.
Ciao!

Pick och pack.

I'm in BIG trouble! Hur fasiken ska jag få hem allt detta. Väskorna är knökfulla och väger väl cirka tusen kilo var. Utöver det har jag ännu mer som ligger över hela golvet. OCH tvätt i tvättkorgen! Jisses Amalia!
Och imorrn kväll måste det va tomt i detta rum, för på fredag åker jag och tyskan kommer in.
Det betyder alltså att morgondagen kommer förrutom jobb ägnas åt att packa om i lådor som jag på nått sätt måste skicka. Sen ska jag skriva ut massa papper, bränna över bilder på cd och klara av det sista med Ellen inför resan.
Alltså, jag kommer tyvärr inte hinna skriva och svara på mail ni skickat. Viktoria, jag syftar speciellt på dig. Och även Nanna skulle få några rader hade jag tänkt. Men dom kommer. Senare. Bara inte just nu, men det betyder inte att jag gkömt bort er!

Herregud, nu måste jag sova. Om jag nu kan få min lilla uppstressade kropp att slappna av.
Många kramar på er!

Spela kort

Har lärt barnen Vändtia. "Turn ten" kallar vi det. Det är det ända de vill göra nu för tiden. Men jag ska inte klaga. Kortspel hör sommaren till!
Dock har jag en liten fråga, någon som minns om man bara ska ha tre kort på handen? Det känns rätt fast ändå fel. Tacksam för svar!

Njut av den svenska sommarkvällen!

Grodprins

Måndag kväll. Nu är det bara närmare och närmare till min efterlängdade resa och hemkomst! Har precis köpt tågbiljetter åt Ells och mig så vi kommer från Washington DC till New York. Har även mailat personen jag ska hälsa på i Colorado. Hur kommer det sig förresten att vi har ett svenskt namn på California men inte på till exempel Colorado? Varför är det okej att skriva Kalifornien men inte Kolorado? Eller Havaji? Och varför har vi då inte ens brytt oss om att översätta North till Norra i North Dakota?
- En liten tanke så här på sena kvällen.

Idag sken solen starkareän någonsin. Och poolen har alger och superstarka kemikalier i sig, så där fick det inte badas. Istället ville barnen ut och leka i grannens klätterställning. Barnen utomhus = au pairen utomhus. PUH! Och det fanns ingen skugga nånstans för det var lunchtid och solen stod högt i skyn. Jag drog ut en strandstol och korsord för att ha något att ta upp all min tankeverksamhet så värmen inte skulle besvära mig så mycket. Det funkade så där. 3 skrivna ord senare var jag plaskvåt i pannan. Inte långt senare var mitt linne dyngsurt. Till sist fick jag gåshud av hettan (jo, jag kan få det) och då vet jag att det inte är långt kvar tills jag går under. Skugga, jag behöver SKUGGA!!!! Nöden har ingen lag, och jag insåg att om jag kurade ihop mig under rutchkanan skulle solens strålar inte nå mig. Så sagt som gjort satt jag strax ihopklämd under kanan som vibrerade av barnens lek. Aldrig förr har då lite skugga varit så underbart. Men friden varade inte länge. Jag var nämligen inte den ende som tänkt ut den geniala planen. Ovanför mig, uppe i hörnet under början av kanan sitter en stor mörkgrön slemmig groda som stirrar på mig med stora ögon. Grodor är inget som skrämmer mig vanligtvis. Inte så länge det sitter still. Men tror ni inte grodan för för sig att hoppa!? PÅ MIG!!!!!! Världens skutt tog den, ner på mitt vänstra smalben.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihh!!!!!!!!!! Skrek jag och flög upp så jag slog huvudet i taket. Grodan blev nog lika rädd den med och hoppade iväg. Jag sprang ut i solskenet och hoppade och flaxade med armarna omkring mig och kved av obehag. Barnen hade vid detta laget fattat vad det rörde sig om och låg i en hög uppe i ställningen och skrattade ihjäl sig.
Vem var det som kom på att man ska pussa på grodor för att hitta en prins egentligen!? Den människan hade antagligen aldrig sett en Florida-groda.

Imorrn ska vi ha lite vänner över som vill ta avsked av mig. Måste vila ut mig innan dess så de inte behöver säga hej då till ett spöke.
Godnatt!

Åh, förresten! Måste bara berätta. Jag var ute och sprang nyss, och vet ni vad jag stötte på!? En norsk tant på cykel. Hon blev tvungen att hoppa av cykeln vid ett övergångsställe, och hon hade en "Norge"-keps på sig. Eftersom vi ändå blev tvugna att heja på varann frågade jag fort om hon va norsk. Yes, svarade hon. Sweden, sa jag och pekade på mig själv som en annan idiot. Och på en gång fanns liksom en gemenskap emellan oss. Vi hälsade sen lite snabbt på varandra och skildes åt. Det blev en lite märklig upplevelse. Haha!

Nej, nu måste jag sova. Tjingtjong.

Mexikanska Golfen i mitt hjärta!

Tjohoo!

Här är det sent på kvällen och jag är jätteglad för på fredag åker jag ut på äventyr. Det ska bli sååååå kul! Århundradets resa!

Idag har jag tagit farväl av havet i golfen. Det tog emot. Jag vet inte om jag hinner få in fler strandbesök, dagtid i alla fall. Solen sken och vattnet var kokhett bortsett från lite bottenströmmar med kallvatten. Helt lovely!

Vill man leva lite farligt kan man ta kameran ut i vattnet och låta en flamsig sexåring som inte riktigt bottnar på stället ta ett kort. Allt för att ni ska få se hur härligt det var!

Dagens amerika-spaning är lätt det här vattnet jag bara blev TVUNGEN att köpa! Choklad-Mint-vatten. Jag menar, hur fasligt spännande låter inte det!? Det kan ju inte vara annat än katastrofsmak på det, eller? Och jag hade helt rätt. Det var det äckligaste vattnet jag någonsin druckit. Bismak av mint och nått annat beskt - chokladen kanske? Fast den var helt lätt värd sina $1,69. Hur ofta får man smaka på sånt liksom? Och etiketten är ju görsnygg. Vill spara flaskan.

På kvällen hade vi BBQ/pool-party ute på altanen. Då kändes det för nästan fösta gången riktigt jobbigt att behöva åka ifrån det här stället. Mellan doppen satt jag i kvällssolen och löste Aftonbladets och Expressens korsord tillsammans med pappan. Han tycker svenska korsord är helskoj. Dock är det grymt svårt att försöka översätta svenska för att få ett svenskt ord som svar. Men han kunde ju hjälpa till med gamla popgrupper och förkortningar av amerikanska stater i alla fall.

Nu ska jag kvällsstäda mitt rum. Byebye!

Kvällsbak

Vet ni att om 1 månad, alltså 31 ynka pynka dagar, sover jag (troligen) i min stenhårda svenska säng just nu. JIIIIIIIISSES!!!
Herremingud så snabbt tiden har gått. Kan det verkligen ha gått nästan ett helt år?

Jag jobbade min sista au pair-fredagskväll eftersom föräldrarna var på bio och såg Food Inc. En film som handlar om hur hemskt amerikanska matföretag är. Trevligt fredagsnöje kan ju några tycka...
Alla barnen sov och jag var fortfarande hungrig efter omelettmiddagen, så den brilljanta idéen att baka scones slog mig! I vintras gick jag ju och köpte mig jätteprocesserat vitt mjöl trots allt negativt jag fått höra om det från föräldrarna. Men jag ville ha pannkakor. Har inte använt speciellt mycket av mjölet, så det fanns massor att baka med!
Jag kände mig jätte "konsum-svensk" när jag stod och knådade deg efter hemkunskapens alla regler, och OJ så gott det blev sen då!!! Det bara smälte i munnen på mig.
Jag slog mig ner i soffan tillsammans med mitt kvällsfika samt Svensk Damtidning och Amelia som mina grannar tog med sig till mig, såååååååå fruktansväääärt mysigt det blev!!!

Tidigare idag var vi ute och shoppade. Jag inhandlade lite kläder på Walmart och ett amerikanskt kontantkort till min finaste fina rosa telefon som jag ska ha nu när jag reser, för tyskan ska ju få jobbtelefonen. Det var så längesen jag använt min rosa mobil eftersom den inte fungerat och har varit hemma på återbesök i Sverige, och så kollade jag runt bland gamla bilder och filmer jag samlat på mig. Det var så roligt att titta på. Det är ju egentligen väldigt spännande med gamla telefoner. Tänk alla häftiga platser jag och telefonen varit tillsammans på, vi har varit vilse i Peking och cyklat runt Vättern. Och alla spännande personer jag ringt till med den - ni alla räknas. Och alla sms som gett mig både skratt och tårar. Sen också alla bilder och filmer som just min rosa telefon innehåller: Det är en kanotfärd på Fyrisån. Ett Singstar-framträdande med mina kusiner. En nyfödd P. Och P som äter sin första kexchoklad.
Är det nån som inte insett att jag älskar minnen än!? Hahaha!

Ojoj, vilket sidospår jag kom in på, men det var bara en lite tanke.

Nu har jag lovat en vän att göra mitt allra första fotoalbum på Facebook. Hon vill absolut se mina bilder från 4 juli firandet. Önska mig lycka till. Jag har aldrig gjort ett album där tidigare. Är det svårt?

Tjingtjong!

Antagningsbesked 1

OJOJOJ! Nu är det klart. Det blir svenskakurs på UU i höst. Ska faktiskt bli riktigt kul att börja plugga känner jag.
Fick ett mail från högskoleguiden och snabb-loggade in medans jag ringde Sofia i panik, som även hon kastade sig över datorn.
Jahapp, då var den väntan över.

Var ute och sprang nyss igen. Lite längre än igår, men oj så trött jag blev! Och nu börjar värken komma i benen...

Slappar framför 16 and Pregnant på MTV. Jag är 20 och hyperventilerar över tanken på att bli mamma vid denna ringa ålder. Fatta vad som pågår inne i dessa stackars flickors hjärnor! Det blir inte bättre av att jag inte sett ett enda avsnitt där den blivande pappan verkat glad över barnet. Sorgligt.

Nu börjar min sista vecka som officiell au pair. Hujeda mig. Det ska firas med porträtttagning av barnen på Walmart imorgon.

Nu ska jag sms:a och väcka Emma. Förlåt, säger jag redan nu, men jag måste...
Ciao!

Sömnproblem

Okej. Jag kan inte sova. Är helt hyper. Det kanske är alla träningsendorfiner eller nått. Eller det faktum att det är fullmåne, min vän Marie påstår att vissa har svårt att sova när det är just fullmåne (tror det var så hon sa).

Hur som helst så sitter jag och lyssnar på den bästa hyperlåten av dem alla, Kär och Galen med Lotta Engberg. Jag kan inte sitta still när jag hör den! Den är fantastiskt bra och glädjande!

Vad är det här för känsla egentligen? Det känns som om nått spännande ska hända. Min mage liksom pirrar lite och benen sprattlar. Är det nervositet och spänning över mina kommande resor kanske?

Fast nu MÅSTE jag lugna ner mig. Ska ju upp och hoppa imorgon bitti och vakta hyper-barn.

33 days to go.

Har precis kommit hem från en springträning så här på kvällskvisten (då det är lagom temperatur). Jag ligger ju i hårdträning för tjejmilen, som jag inte ska springa längre eftersom jag ska på min kusins bröllop den helgen. (Vill nån springa en mil i mitt namn helt gratis, så anmäl dig hos mig!) I vilket fall, jag sprang 5 km på 30 minuter ikväll. Rikitgt stolt, brukar bara orka 3. Nu behöver jag bara få in de där 5 sista lite snabbt... Vanligtvis brukar jag tröttna fort på springandet, men jag hade mycket att ventliera i huvudet. Och så var iPoden så bra och spelade massa kulig musik. Kvällens bästa springarlåt visade sig vara Christmas Eve med Celine Dion, perfekt takt för mitt löpande, och så mimade jag för allt i världen till den klatchiga melodin medans jag studsade fram i mörkret. Kvällens bubblare är Centerfold, bara för att den är så svängig och kul. Precis när orken tog slut innan jag hunnit hela sista varvet runt kvarteret satte Amy Diamonds Champion igång, den var så peppande att jag orkade springa ännu fortare på slutet. Heja mig!

Idag har jag köpt en till resväska, stor och lila blev den. Mamman grät (inte för att den var så ful, utan för att ja ska åka snart). Sen åkte vi till banken och jag fick lösa in min sista lönecheck. Då grät hon igen. Sen kom vi på att under de 12 månader jag stoppat in checkar i bankomaten, har jag inte fattat att man skulle signera dem på baksidan. Det var ju ganska lustigt, så då skrattade vi lite.
Emily och Jeff hade playdates hela dagen, så mamman och jag var runt i la stada och shoppade. Det var trevligt.
Hela kvällen har hela familjen inklusive mig lyssnat på Michael Jackson. Jag fick presentkort av mina grannar på alldeles för många dollar, så jag inte ens vet vad jag ska köpa för allt. Jackson-låtarna kostade 16 dollar, jag behöver hjälp med vad för musik som är bra!
Men men, vi har som sagt lyssnat jättemycket på hans låtar. Mammans bästa är Smooth Criminal, Jeffs bästa är Bad, Emily älskar ABC och jag är galen i Rockin' Robin och Human Nature. Pappan blev alldeles nostalgisk och började kolla klipp från Youtube med Jackson 5-tecknat som han tittat på när han var liten.

Herrejösses, om 9 ynka små dagar måste mitt rum vara urstädat åt den nya au pairen. Så skumt, fast bra.

Herrejösses 2. Nu ser jag att Urval 1 görs på studera. nu. NÄSTA VECKA ska man få veta. Oj. Inte för att jag räknar med plats på det jag sökte, men ändå. OJ!

Nu ska jag sova. Godnatt!

Videoblogg.

Lycklig!

Åh, vilken fantastiskt rolig dag jag har haft! Mina svenska grannar är ÄNTLIGEN här!!! Jag har legat i vattnet hela dagen och kastat stulen boll. Superduperkul!

Nu orkar jag inte skriva så mycket, för jag ska sova. Ska luncha med dem imorgon igen, innan de åker vidare på sin resa.

Dagens citat, under bollkastningen:
K: Jag håller räkningen, jag kan nästan alla tal!
F: Men just 42 och 37 har du problem med.

Haha! BÄSTA!

Min morgon i bilder

Först var det sol och fint.
Sen gick jag på museum.

När jag kom ut igen öste regnet ner.

Imorgon är det min näst sista fredag här. Colorado, Kalifornien, District of Columbia och New York - Here I come!

Dagens bilspaning

Men asså. Hur kommer man upp till dörren?

Ösregn.

Regn, regn, regn. Det bara regnar. Hemma däremot lyser solen ryktas det.
Poolen svämmade över idag av allt regn, och då tömde vi ändå ut den lite i helgen för att den var för full.

Jag har precis skickat in min första jobbansökan till mitt post-USA liv. Håll tummarna!
Har nån av er därute nått annat bra jobberbjudande lyssnar jag förresten gärna!

Idag var det sailing camp igen. Jag gick på promenad ner till St Armands Circle som är en liten trusitfälla med restauranger och dyra butiker. Där finns även Starbucks som blev mitt mål idag. Deras smoothie Banana Chocolate lockade. Så jag la ner en 5 dollarsedel i fickan och traskade iväg. Väl framme beställde jag min dryck och stack ner handen i fickan efter pengen. MEN, den var borta.
"Oh no, I seem to have dropped my money!"
"Oh honey, that can happen to the best of us, this smoothie is on us today" svarade den ursöta tanten i kassan. Det är då man älskar den sydstatliga vänligheten!
På väg ut ur caféet hittade jag i alla fall slanten ihopknöcklad till en pytteliten klump uppe i hörnet av fickan, så jag kunde betala i alla fall.

Efter seglandet åkte vi och hälsade på mammans yogafröken. Trots att yoga inte är min grej, alls, så gav ändå mina 20 minuter i kvinnans sällskap mig en ytterligare förebild att se upp till. Hon var så fruktansvärt positiv. Jag vet ju att folk brukar kalla mig positiv, och vissa klagar till och med på mig ibland för att jag ser allt från den ljusa sidan. Men den här 60åriga brasilianskan var något extra allt var "OOOOOOH what a beauuuuuutiful day" "OOOOOOOOH what a beauuuuuuutiful girl" "OOOOOOOOOOOOOH how wonderful the rain is". Ni fattar. Så ska jag också bli.

I eftermiddags tog jag en nap mellan 4 och 7. Vaknade lagom till middagen. Hur härligt som helst! Man sover så bra när regnet slår mot fönsterrutan. Fast nu är jag trött igen och ska sova mer.

Sov sött ni också. Kramar